Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände oupphörligt tillbaka till ögonen, och han kunde
icke ha någon aning om att bakom deras djupa allvar
lurade ett ännu djupare hånleende. Och för satan —
hon var ett stolt fruntimmer! Han skulle gärna vilja
veta, varför hon satt och såg på honom så här. Ville
hon också gifta sig med honom? Inte otroligt — men
hon var icke den enda. Hon såg mycket bra ut — det
måste man erkänna. Och ung, yngre än Loraine Lisz*
nayi. Hon kunde icke vara mer än tjugotre eller
tjugofyra år gammal, högst tjugofem. Och hon skulle aldrig
kunna bli tjock. Det kunde han icke säga om Loraine
Lisznayi. Hon hade helt säkert lagt ut, sedan hon
slutade upp med att stå modell. Uff! När han fick henne
med på slädfärd, så skulle han nog rasta fettet av
henne. Han skulle spänna snöskor på henne och låta
henne trampa väg åt hundarna. Det var ett medel, söm
aldrig förr hade slagit fel. Men så flögo hans tankar
fram i tiden till slottet under den soliga
Medelhavs-himlen — och hur skulle det då gå med Loraine? Ingen
köld, inga slädfärder, inga hungerperioder emellanåt
till att liva upp ensamheten med, allt under det hön
blev äldre och tjockare för varje gång solen kom pä
himlen. Medan flickebarnet här... Freda ... Han
suckade med omedvetet beklagande över att han icke
var född under turkisk flagga — och så vände han
tillbaka till Alaska.
— Nå, och vad nu? Bägge visarna pekade rakt på
tolv, och det var högt på tiden att han kom iväg till
vattenstället. Åh! Freda spratt lätt till. Hon gjorde
det så täckt, att det fyllde honom med fröjd, såsom
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
