Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundar för fyratusen dollars värde, ja, och dessutom
en mycket vacker kvinna... och vad har jag fått i
stället? Ingenting utom dig, tillade han efter ett
Ögonblicks eftertanke, och det är ett gott pris för dig.
Freda ryckte på axlarna.
— Gör dig förresten färdig med detsamma, så går
jag ut och lånar ett par hundspann och så är vi iväg ...
innan många timmar är gångna.
— Det gör mig ont, men jag tänker gå till sängs.
— Om du är klok, så packar du dina saker. Ty
antingen du går till sängs eller ej, så ska du i släden,
när jag håller utanför med hundarna... så sant mig
Gud hjälpe! Det kan hända att du narrat mig, men
jag kan också bluffa, och jag tar dig på ordet. Hör du?
Han klämde fingrarna om hennes handled, så att det
gjorde ont, men ett leende lekte kring hennes mun, och
det var som om hon lyssnade spänt efter något ljud
utifrån. Där hördes verkligen klingande av
hundbjällror och en mans uppmuntrande ord, då en släde
svängde upp och stannade framför stugan.
— Vill du nu låta mig gå till sängs?
Med dessa ord kastade Freda upp dörren. Den
kalla luften strömmade in i det varma rummet, och på
tröskeln stod en kvinna, svept i illa medfaret pälsverk
och böljande ånga, som nådde henne till knäna, och
mot en bakgrund av flammande norrsken. Hon
tvekade, tog av frostskyddet för ansiktet och blinkade,
bländad av ljusskenet. Floyd Vanderlip stapplade fram
emot henne.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
