Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om hästen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
giska och franska hästraser. Fullblodshästarna äro egent-
ligen arabiska hästar, som genom riklig utfodring och ett
långvarigt användande till kapplöpningar blifvit högbentare,
större och snabbare, men äfven stelare och svårhandterligare
än deras stamfäder, hvilka utmärkte sig för sin skönhet,
fromhet, smidighet och kraft. De arabiska hästarna äro
dock något för små för de tunga ryttare och de stora lass,
de i vårt land måste fortskaffa. Bland de hästraser, som
med skäl skattas högt i vårt land, intager den norska
hästen en framstående plats. Denna häst är mycket lämp-
lig för de flesta af våra förhållanden, men det gäller om
denne som om alla andra hästar, att den måste i och för
sig vara god; härkomsten är icke nog.
De personer, hvilka sysselsätta sig med att uppföda en-
gelskt fullblod, hafva under de senare åren endast haft till
syfte att uppamma hästar, hvilkas föräldrar kunna skryta
med ättartaflor, om hvilkas värde hvar och en hästupp-
födare haft sin egen åsikt. Det kan anses som ett faktum,
att de, som uppföda kapplöpare, vid val af afvelsdjur fästa
mindre vikt vid dessas fulländade former och utmärkta egen-
skaper, än vid de genealogiska tabellerna. Våra stamfäder,
hvilka ej hade någon stambok att följa, plägade utvälja de
vackraste afvelston, de kunde påträffa, innan de läto para
dem med de orientaliska hingstarna, hvilka efter de beskrif-
ningar, vi hafva kvar sedan denna tid, voro utmärkta och
värderade för sina förträffliga och symmetriska propor-
tioner.
Våra förfäder läto aldrig unghästar uppträda på banan.
Det hade varit omöjligt för en två- eller tre-åring, utan att
hela hans organism tagit skada däraf. I motsats därtill
gingo alla bemödanden ut på att bevara hästens krafter, tills
han blifvit fullvuxen, under det att vi nu göra anspråk’ på
hans kraft, medan han ännu är fåle och visar de tydligaste
tecken på, att han ej är fullt utvecklad, samt fordra, att ett
ofullständigt maskineri skall uträtta sådana arbeten, som
man först kan vänta af fullt utvecklade former, af en kraf-
tigt byggd och för sitt ändamål noga afpassad rörelseme-
kanism.
Kapplöpningar inrättades för att förbättra den engelska
hästafveln, och under en längre tid inverkade de ock ganska
välgörande därpå. För närvarande hindra vi däremot med
våra ensidigt utbildade och långt ifrån tillräckligt utveck-
lade kapplöpare, hvilka endast kunna tillryggalägga helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
