Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tömmar, piskor och pisksnärtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
någonsin må förlora medvetandet om, att han genom tyg-
larna är underkastad en annans vilja. v,8a+0„ 0++ li+n
Alltför styft hållna tömmar föranleda afven hästen att lita
för mycket på bettet. Under själfva körandet ftro alla slags
ryckningar i tömmarna fullständigt förkastliga. Man tiottai
därigenom alldeles onödigt sig själf, bevisar sig som oskicklig
körsven och gör hästen styfmunt, så att han sedermera icke
lyder tömmen. Särskildt må erinras, att ryckningar icke
böra användas som tecken, att man vill sätta hästen i rörelse,
därtill begagnar man ett ljud, s. k. smackmng, som upp
kommer genom tungans stötande mot gommen, eller ock en
lindrig beröring af djuret med piskan. Nar hästen skal
stanna drager man tömmarna varligt åt sig och latex djuret
småningom minska farten, innan det skall blxfva helt och
hållet stillastående. Då man behöfver vika ur vägen for
mötande hinder eller kring ett hörn, bor farten saktas.
Yi hafva nu visserligen talat om, huru tömmarna hora
skötas; men det är på långt när ej nog_; det ar därjämte
oundgängligen nödvändigt, att körsvennen iakttager en oupp-
hörlig uppmärksamhet på allt, som förekommer pa den va&
på hvilken han färdas, på det som finnes sa val framfor som
bakom honom, äfvensom på sidorna, ty ofverallt kan sadant
förekomma, som framkallar f r a k t a n hos hästarna eller såsom
man säger skrämmer dem. Det gifves nämligen icke n a
§
häst huru from och van vid arbete han an ma vara, som icke
genom någon tillfällig omständighet kan skrämmas; <och vi
måste ihågkomma, att vi genom vara seldon
medel nå sätt och vis satt hästarna ur stånd att skydda sig
själfva, och att det således är vår skyldighet att sor]a for,
det icke något menligt träffar dem. .
Betrakta vi piskan såsom den allmänt begagnas vid
körslor böra vi lätt finna, att den är något som forsknfver
’ sig från en råare tidsålder och sålunda är mindre passande
m vår civiliserade tid, då den egenthgen ar ett tortyrmstim
men t detta dock hufvudsakligen beroende pa huru den
användes. Den missbrukas emellertid ofta och tanklöst, ty
många hysa den besynnerliga föreställningen, att da man
åker&
skall piskan oupphörligen begagnas. De gifva b i t a r n a
under hela körturen snärt på snärt utan ringaste anledning,
endast af gammal vana. Att piska en häst af vana måste
lika så väl som den brutala misshandling hästen stundom
får uthärda från en berusad kusk hänföras till tank os
råhet. Därigenom framkallas ovillkorligen, ehuru mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
