Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Skygghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
arbetande karlar kommo på anmodan till hjälp och gingo
på hvar sin sida om hästarna samt talade lugnande ord till
dem; därigenom lyckades de resande slutligen att komma
förbi det af hästarna fruktade föremålet, en stor sten, som
låg bredvid vägen, och som, sedan hästarna senast passerade
vägen, hade dit nedrullat ifrån ett i närheten varande berg.
När hästarna, lyckligt kommit förbi det fruktade föremålet,
fortsatte de lika lugnt som förut den förelagda vägen.
En äfven anmärkningsvärd sak är, att olika hästar för-
hålla sig olika i afseende på skyggning. Somliga hästar
skygga för aflägsna föremål, men deras rädsla upphör då
de komma närmare. Andra åter skygga först då de komma
nära intill det föremål, som väcker deras fruktan. Detta
orsakas af skiljaktigheter uti synförmågan hos hästen. Denne
kan, likasom människan, vara närsynt eller långsynt.
Framför allt torde vi här böra framhålla, livad troligen
de flesta af våra läsare icke hafva sig bekant, att uti ett
mycket stort antal fall skygghet hos hästen beror på när-
synthet. Yi hafva oss bekant, att större delen af de hästar,
för hvilka man å veterinärinstitutet söker råd mot skygg-
het, vid undersökning af deras ögon visat sig lida af när-
synthet. Eljest äro hästarna i allmänhet långsynta.
Hästen kontrollerar gärna genom lukt och känsel, kvad
han genom synen upptäcker. Om någonting väcker hans
uppmärksamhet, betraktar han det skarpt och länge, under
det att öronen antingen framåtsträckas, när egentligen en-
dast hans nyfikenhet blifvit väckt, eller tillbakadragas, då
misstänksamhet, fruktan eller vrede hos honom framkallats.
Har han då frihet att följa sitt eget godtfinnande, närmar
han sig föremålet för sin fruktan," undrande och fnysande,
alltid med stor varsamhet, till dess han kan beröra det med
öfverläppen, — det finaste och mest utvecklade känselorga-
net hos hästen.
Af det nu anförda, kunna vi sluta till, att hästen vid
bemärkandet af främmande föremål lätt kan oroas. Under
sådana förhållanden aflägsnas hästens oro bäst därigenom,
att han erhåller så fullständig kännedom som möjligt an-
gående de ifrågavarande föremålen. Utvägen härtill är att
under vänliga och uppmuntrande ord lata honom närma sig
det fruktade föremålet, så att han kan begagna både lukt
och känsel för dess undersökning. Förhållandena på färd-
vägar äro emellertid ej alltid sådana, att hästen k a u
kom-
ma ett dylikt föremål så nära. I sådant fall måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
