Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De prostituerade i fängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som befaller över oss, byråpolis, fängelsepersonal, rättstjänare,
alla dessa män som stiftat förordningarna eller tjäna att
upprätthålla dem, alla dessa män som behärska samhället, de vilja
ha oss till det vi äro, de begagna sig av vår övergivna ställning,
av våra små löner, vår brist på arbete, vår oerfarenhet, och
sedan straffa de, sedan trycka de fängelsets vanära på oss...
Det kan nämligen inte förnekas, att vore inte männens
sedlighet så stor, denna sedlighet som yttrar sig i att förakta
“dåliga kvinnor“, så skulle man aldrig uppfunnit eller vågat
att upprätthålla hela denna inrättning. Männen få först en
del kvinnor stämplade som dåliga — en genomsnittsman kan
aldrig rubbas i den föreställningen, att inte han, som köper,
är vida högre, mera moralisk än hon, som säljer, — och
sedan kan vad straff som helst användas mot “en sådan
kvinna“, hon är så sjunken.
Råa och sjunkna bli kvinnorna först grundligt genom
det “ordnande“, samhället pålägger prostitutionen, och som
man nu är så rädd skall gå förlorat. Inskrivningskortet inger
dem på en gång ett “det är ju tillåtet“ och ett svart på vitt
på, att de äro ett slags samhällets parias. Vilken ställning, vilken
tortyr för ett medvetande! Hur begär man, att en människa
under sådant skall leva i jämvikt? Och på omgivningen har
inskrivningen verkat som ett ohjälpligt märke av något säreget
lågt. Fattiga familjer ha våndats, faders- och modershjärtan
ha sargats och blött. Jag behöver endast påminna om alla de
rop om förbarmande och hjälp, som höjts från bygderna. Några
dagar efter ett föredrag, jag hållit i landsorten, fick jag följande
så talande brev från en förkrossad fattig moder:
Ädla herre, hjälp en förtvivlad mor, som inte vet vem
hon skall vända sig till, men som jag hört att herrn ömmar
för fattiga, så ber jag om förlåtelse att jag skriver. Det är
för att min dotter G— blivit fast för polisen och inte kan
komma därifrån. Men kommer hon därifrån, så vet jag nog
hon kanske blir en bra flicka igen och det säger hon själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
