Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bar på armen en smäcker kabelrulle. Den
skar han i stycken om två famnar, gav ett åt Raoul,
behöll ett själv och delade ut de övriga åt kvinnorna,
så långt det räckte, och befallde dem att klättra
upp i träden.
Det började blåsa svagt från nordost och fläkten,
som svepte Raoul om kinden, livade upp honom
en smula. Han kunde se, hur Aorai stagade sina
segel och stack ut till sjöss och han ångrade, att han
inte stannat ombord. Hon kunde länsa för orkanen,
men revet...! En sjö bröt över och kastade nära
nog omkull honom, och så valde han ut ett träd
åt sig till skydd. Men så kom han ihåg barometern
och sprang tillbaka in i huset. Han fick sällskap
med kapten Lynch, som kom från motsatt håll.
»Tjuguåtta och tjugu», sade den gamle
sjömannen. »Här kommer att bli ett rent helvete. Vad
var det?»
Luften tycktes plötsligt fylld med bruset av
någonting. Huset skalv och darrade. Fönstren
skall-rade. Två rutor gingo i kras, vinden ven in så
starkt att den kom dem att vackla. Dörren midt
emot smällde igen så häftigt, att det korta
handtaget föll till golvet. Väggarna i rummet böljade
som en ballong under gasfyllning. Så hördes ett
nytt ljud som av en gevärseld, när skummet från
vågorna stänkte mot ytterväggarna. Kapten Lynch
såg på klockan. Hon var fyra. Han satte på sig
en oljerock och stoppade barometern i en av dess
rymliga fickor. Åter träffade en sjö huset med
en hård duns, den lätta byggnaden stjälpte över,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
