Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svart huvud avteckna sig mot lagunens vita skum.
Nästa ögonblick voro också de försvunna. Träden
föllo allt flera och vräktes över varandra som
stickorna ur en tändsticksask. Hans häpnad över
blåstens kraft var gränslös. Hans eget träd vajade
hemskt fram och tillbaka, en av kvinnorna höll
kvidande fast den lilla flickan, som i sin ordning
tryckte katten intill sig.
Mannen, som höll det andra barnet, rörde vid
Raouls arm och pekade. Han följde riktningen och
såg mormonkyrkan stå och vagga en hundra fot
därifrån. Den hade slitits bort från sin grund och
vind och sjö höllo som bäst på att kasta ut den
i lagunen. En fruktansvärd vattenmur grep den,
slog omkull den och slungade den mot ett halvt
dussin kokospalmer. Människoklungorna föllo som
mogna frukter. När vattnet sjönk tillbaka lågo de
på marken, somliga orörliga, andra vridande sig
i jämmer och kvidan. De minde honom påfallande
om myror. Han häpnade inte längre, han kunde
inte mer känna förskräckelse. Alldeles som om det
skulle så vara iakttog han hur nästa våg sopade
bort de mänskliga vrakspillrorna från sanden. En
tredje våg, mera skyhög än någon av de förra,
slungade ut kyrkan i lagunen, där den flöt bort allt
längre och längre, likt en Noaks ark i marvatten.
Han såg efter kapten Lynchs hus. Också det
var borta. Det gick verkligen fort. Han iakttog att
flera av dem, som tagit sin tillflykt i träden,
klättrat ner igen. Och vindens styrka fortfor att ökas.
Det märkte han på sitt eget träd. Det böjde sig
inte längre fram och tillbaka. Det stod faktiskt
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
