Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är för sent», sade Erirola. »Tyst! Där
kommer han nu.»
John Starhurst med Narau tätt i hälarna kom just
ut ur småskogen. De märkvärdiga stövlarna, som
blivit vattenfyllda då han vadat över strömmen,
sprutade ut vattenstrålar vid varje steg. Starhurst
såg sig omkring med glänsande ögon. I sin
orubbliga trosvisshet fröjdade han sig innerligen, när han
såg alla dessa församlade. Han visste att det var
första gången en vit man beträdde Gatokas by.
Hyddorna klamrade sig fast vid bergväggarna
eller hängde utöver den forsande Rewa. På bägge
sidor reste sig höga berg. I bästa fall var det tre
timmars solljus i detta trånga pass. Här funnos
inga kokospalmer eller bananträd, ehuru den täta
tropiska vegetationen var alldeles överväldigande,
där den klängde upp på bergväggar och svällde
ut över bråddjup. Längst bort i hålvägen rusade
Rewa ned i ett åtta hundra fots fall och där stod
som en tjock rök, som dånade likt en bullrande åska.
John Starhurst såg Bulin och hans följeslagare
komma ut ur den förres hydda.
»Jag bringar er ett ljuvligt och gladt budskap»,
var missionärens hälsning.
»Vem! ’har sändt dig?» frågade Bulin lugnt.
»Gud.»
»Det var ett nytt namn på Viti Levu», grinade
Bulin. »Vilka öar, byar eller pass är han hövding
över?»
»Han är hövding över alla öar, alla byar, alla
pass», svarade John Starhurst högtidligt. »Han är
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
