Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många vita män för länge sedan. Varför ni frukta
denna enda vita man?»
»Ja, vi dödat många vita män», var hans svar.
»En hel mängd. För länge sedan. En gång, mig
ung, micke ung, ett stort skepp stanna utanför.
Ingen vind blåsa. En massa kanaker taga kanot,
micke kanoter, vi gå taga det stora skepp. Å, vi
kanaker stor strid. Två, tre vita män skjuta som
helvete. Vi icke rädd. Vi komma långsides, vi
gå upp, många kanaker, kanske femti-tio
(femhundra). En vit Mary (kvinna) höra till skepp.
Aldrig förr mig se vit kvinna. Så småningom många
vita män sluta. Skepparen inte dö. Fem män,
sex vita män inte dö. De vita män fira ned stor
båt och gå; han skeppare vit man kasta ned vit
Mary. De ro sin väg de vita män. Migs fader
den tiden stark man. Han kasta spjut på vit man.
Det gå in ena sidan vit Mary. Det inte stanna.
Det gå ut andra sidan vit Mary. Hon slut. Jag
inte rädd. Kanaker aldrig rädd.»
Jag hade tydligen väckt gamle Otis känsla av
självmedvetenhet, ty han knöt ned sin lava-lava och
visade mig de omisskännliga spåren efter en kula.
Innan jag hann säga något, löpte hans rev
plötsligt ut. Han hejdade den och försökte att hala in,
men upptäckte att fisken kilat rundt ett
korall-grund. Efter en förebrående blick på mig, som
avledt hans uppmärksamhet, släppte han sig
överbord med fotterna först och dök efter reven till
botten. Vattnet var minst tio famnar här. Jag
lutade mig över båtkanten och såg hans fotsulor
försvinna. Tio famnar — sextio fot — var ingen-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
