Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De hemska Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertie såg inte flaskan explodera. Men när
styrmannen händelsevis brände av en stor
dynamitpatron akter över, där den inte kunde skada någon,
skulle han ha kunnat gå ed på inför vilken
domstol som helst, att en neger sprängdes i småbitar.
De tjugufem nya arbetarnas flykt hade kostat
Arla fyrtio pund, och som de begivit sig in i
småskogen, fanns det ingen utsikt att få dem
tillbaka. Skepparen och styrmannen började släcka
sin sorg med kallt té. Det kalla téet fanns i
whiskybuteljer, så att Bertie visste inte att det var té de
sörplade i sig. Han visste bara att de båda
männen blevo försvarligt druckna och började vältaligt
diskutera, huruvida en exploderad neger skulle
bokföras som ett fall av rödsot eller drunkning genom
olyckshändelse.
Arla låg kvar ytterligare i tre dagar vid kusten
och i ytterligare tre nätter drucko skepparen och
styrmannen ur flera flaskor kallt té och lämnade
åt Bertie att hålla vakt. De visste att de kunde
lita på honom, och han visste att om han kom
undan detta äventyr med livet, skulle han
rapportera deras dryckeskalas för kapten Malu. Slutligen
kastade Arla ankar vid Remingeplantaget på
Gua-dalcanar och Bertie drog en suck av lättnad, när
han på stranden fick skaka hand med föreståndaren.
Mr Harriwell var genast färdig.
»Ni får inte bli orolig, om några av vårt folk
se litet märkvärdiga ut», sade mr Harriwell, i det
han drog Bertie avsides. »Det har talats om ett
uppror, och jag medger att det varit vissa tecken
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
