Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De hemska Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är andra gången», sade Mc Tavish
olycksbådande.
Harriwell fortfor att harkla och spotta.
»Andra gången?» frågade Bertie ängsligt.
»Gift», blev svaret.
»Det var på det viset bokhållaren vid Cape Marsh
slutade», sade Brown. »Han dog under förfärliga
plågor. De sade ombord på Jessie att de hört
hans skrik hela tre mil.»
»Jag skall slå kocken i järn», fräste Harriwell.
»Lyckligtvis upptäckte vi det i tid.»
Bertie satt som lamslagen. Hans ansikte hade
förlorat varje spår av färg. Han försökte tala, men
fick endast fram oartikulerade ljud. Alla
betraktade honom ängsligt.
»Säg det inte, säg det inte!» utropade Mc Tavish
med skärande röst.
»Jo, jag åt av den, en hel tallrik», skrek Bertie
som i en explosion, likt en dykare som plötsligt
får igen andan.
Den hemska tystnade varade en halv minut, och
Bertie läste sitt öde i deras ansikten.
»Kanske det ändå inte var gift», sade Harriwell
mörkt.
»Ropa in kocken», föreslog Brown.
Och in kom kocken, en grinande svarting med
spikar i näsan och pluggar i öronen.
»Hör hit, Wi-Wi, vad kallas detta?» skrek
Harriwell och pekade anklagande på omeletten.
Wi-Wi spelade mycket naturligt förvånad.
»Det vara god k a i-k a i», mumlade han.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
