Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De hemska Salomonsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade i sig tv(å stora glas av spriten, så att han
hostade och storknade tills tårarna runno utför hans
kinder.
Harriwell tog hans puls och temperatur och sade,
att när allt kom omkring var kanske omeletten ändå
inte förgiftad. Brown och Mc Tavish betvivlade
det också, men Bertie märkte allt för väl att de
endast försökte trösta honom. Han satt och kände
sig på pulsen under bordet. Det fanns intet tvivel
om att den ökades och han tänkte inte alls på att
det kunde vara av allt gin han druckit. Med
geväret i handen gick Mc Tavish ut på verandan för
att rekognoscera.
»De hålla på att samla sig uppe vid köket», lydde
hans rapport. »Och de tyckas ha fullt upp med
Sniders. Min tanke är att vi böra smyga oss
omkring från andra sidan och slå till först. Kommer ni
med, Brown?»
Harriwell höll ännu på att äta, medan Bertie
upptäckte att pulsen gått upp fem slag. Han kunde i alla
fall inte låta bli att rusa upp, när gevären började
knalla, Över smattret av Sniderbössorna kunde han
höra de dovare ljuden av Browns och Mc Tavishs
Winchestergevär — alltsammans mot en bakgrund
av djävulska skrik och vrålanden.
»De ha slagit dem på flykten», anmärkte
Harriwell, när röster och gevärsskott dogo bort på
avstånd.
Knappt hade Brown och Mc Tavish kommit
tillbaka till bordet, förrän den senare lyssnade och
sade:
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
