Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till lagunen med vinden sida mot och varje klut
tillsatt.»
Efter en timme voro kokospalmerna och den låga
landremsan synliga från däck. Känslan av att, vad
som än månde komma, slutet i alla fall nalkades,
hade sin omedelbara inverkan på varenda en
.ombord. Kapten Davenport beordrade en man i var
och en av båtarna för att hålla dem ifrån
varandra. Snart låg det av bränningar omgivna
(korall-revet endast ett par kabellängder framför
Pyrenees stäv. ,
»Klart att vända, kapten», sade Mc Coy. ,
En minut senare syntes en öppning i revet,
varigenom bildades en trång ränna in i den bakom
liggande lagunen, en stor spegel, trettio mil j längd
och tio mil i bredd.
»Nu, kapten!»
För sista gången skiftades skoten ombord på
Pyrenees, hon lydde ögonblickligen roder,
svängde rundt och stack in i passagen mellan .reven.
Knappt var vändningen gjord utan att någonting
klickat, förrän besättning och styrmän rusade
tillbaka till halvdäcket i panisk förskräckelse.
Ingenting hade egentligen inträffat, men de hade ,en
bestämd förkänsla att nu . . . nu . . . måste det komma.
De kunde inte säga varför, de bara visste. . . visste.
Mc Coy skyndade förut för att intaga sin plats där
och lotsa fartyget in. Men kaptenen grep honom
i armen och svängde honom rundt.
»Gör det härifrån», sade han. »Däcket därborta
är inte säkert. Vad står nu på?» frågade han i nästa
ögonblick. »Vi stå ju alldeles stilla.»
193
Hedningen. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
