Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Väst till nord var det, ja.»
»Och nu väst.»
Sakta, streck för streck, beskrev Pyrenees en
cirkel i det hon seglade in i lagunen, så att hon
alltid fick fördel av vinden. Och streck för streck
sjöng Mc Coy ut sina kommandoord med ett lugn
och en säkerhet, som om de haft minst tusen år
på sig.
»Ännu ett streck, kapten.»
»Ett streck var det, ja.»
Kapten Davenport slog över åtskilliga spakar, och
så tillbaka igen.
»Stötta.»
»Stötta, all right.»
Fastän vinden nu var akterlig, var hettan så
intensiv att kapten Davenport måste sköta ratten än
med ena handen, än med den andra för att gnida
eller täcka sina svedda kinder.
Mc Coys skägg knollrade sig i hettan och dess
lukt trängde så starkt in i den andres näsborrar,
att han ängsligt började betrakta den gamle
mannen. Nu måste kaptenen gnida sina blåsbetäckta
händer ömsevis mot byxorna. Vartenda segel på
mesanmasten försvann i ett hav av flammor, som
tvang de båda männen att sätta händerna för
ansiktet.
»Nu», sade Mc Coy och kastade en blick bort
mot den låga stranden. »Fyra streck upp, kapten,
och låt henne så driva.»
Stumpar av brinnande tackel och tåg och segel
började regna över och omkring dem. Tjärröken
från en grov ända alldeles vid kaptenens fötter
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
