- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
6

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stark och kan hålla på i åratal ännu att förtjäna; och båda två
veten I, att om I haden hundra tusen dollar, skullen I slösa bort
dem på sex månader.»

Sim Howlett skrattade.

»Kanhända har du rätt, doktor,» sade English Bill. »Men
enligt ditt sätt att resonnera äro vi alltså dårar, som arbeta så
strängt.»

»Visst icke», sade doktorn saktmodigt. »I förtjänen ej mer
än I behöfven, livilket bevisas däraf, att I läggen af så litet och att
vi icke hafva mer guldsand i vår påse, än som behöfs för vårt
uppehälle en eller annan månad, om vi icke lyckas att strax få
in något i en ny claim. Nej, jag tror vi förtjäna alldeles lagom.
Om du finge in tre gånger så mycket, skulle du tre gånger så ofta
gå till det där usla spelbordet, hvilket skulle inverka menligt på

ditt lynne. Om Sim finge in tre gånger så mycket, skulle han tre

gånger så ofta vara på dryckeslag, hvilket,, vore skadligt för hans

hälsa. Om jag finge in tre gånger så mycket, finge jag tre gånger

så många patienter att vårda, hvilken möda jag ej kunde stå ut
med; därför, sen [, är det just lagom som det är», slutade han med
en nick åt kamraterna.

»Du är den konstigaste kurre att resonnera, jag någonsin träffat
på, doktor», sade engelsmannen, »och det vill säga mycket, ty det
är icke få egendomliga exemplar jag sett under de tjugu år, jag
flackat omkring i Staterna.»

Doktorn nickade, som hade det varit en artighet. »Jag vet det,
Bill,» sade han, »det är just hvad jag tänker själf ibland. Det är
en skruf lös någonstädes.»

»Visst icke, visst icke,» sade Bill ifrigt, under det att Sim
Howlett mumlade något om, att han ville höra någon annan säga så.

»Icke borta förstås, men litet lös, kära gossar», sade Frank.
»Maskineriet är en smula i olag. Det kan arbeta rätt bra ibland,
men det har fått någon törn; en eller annan kugge har måhända
blifvit böjd eller vefven snott sig. Det fastnar och skramlar och
maskinen arbetar icke riktigt jämnt emellanåt. Man må undersöka
den så noga som helst och skall ändock icke kunna märka, hvar felet är.
Man säger sig, att den behöfver smörjas, men om man än häller
hela smörjpytsen öfver den, blifver det icke bättre. Nu» — han
af bröt sig — »hålla de åter på där uppe i salen.»

Två eller tre pistolskott ljödo ut i aftonen.

»Här är icke allt som det borde vara», fortfor han lugnt. »Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free