Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi gjorde, om jag icke blifvit skickad till Rugby och ofta ej kom
hem ens under ferierna, emedan jag hade många vänner på den
tiden. Jag kom hem, när jag var aderton år, och det var
meningen, att jag en eller annan månad senare skulle till universitetet.
Jag spelade narr, som gossar ofta göra, och inbillade mig vara kär
i en af våra arrendatorers döttrar.
»Någon beskäftig skvallertacka — jag hade alltid för mig, att
det var kyrkoherdens fru, ty hon körde förbi en afton, då jag sade
farväl åt flickan vid stättan — berättade saken för min far, och
det blef ett fasligt väsen. För en gång blef han ursinnig, och jag
förlorade också själfbehärskningen. Det var en helt oskyldig
kurtis, och hela kärleksaffären hade upphört af sig själf, när jag gifvit
mig af till universitetet. Emellertid, när min far svor på, att om
jag någonsin mer talade med henne, skulle han förvisa mig från
sitt hus, sade jag, att han kunde göra, som han behagade, och att
jag skulle gifta mig med henne, när jag blef myndig. Då befallde
han mig lämna huset och aldrig komma inför hans ögon, sade att
jag icke längre var hans son och kunde draga, så långt vägen
räcker, och annat dylikt. Och som jag på mitt vis var lika envis som
han på sitt, gick jag och såg honom aldrig mer. Naturligtvis gick
jag först till flickan. Hon var öfversiggifven, när hon hörde, hvad
som händt, sade att hennes far skulle blifva afskedad och allt
möjligt mera, och att hon ej vidare ville hafva någonting med mig att
skaffa.
»Sålunda begaf jag mig till Liverpool och tog hyra på första
segelfartyg till Staterna. Min bror Edgar, som var två år yngre än
jag, var vid denna tid borta. Vi hade alltid varit goda vänner.
Tio år senare, då min far dog, lyste man efter mig, och som vårt
namn är rätt ovanligt, visade någon mig på det, och jag svarade.
Han skref mycket vänligt och beklagade, att vår far dött utan att
förlåta mig samt ej allenast helt och hållet uteslutit mig ur sitt
testamente, utan, medveten om den tillgifvenhet, Edgar hyste för mig,
tillagt en klausul, som innehöll den förordningen, att skulle han
försöka omintetgöra testamentets ändamål eller genom skriftlig
handling eller annorledes öfverlåta åt mig någon del af egendomarna,
skulle förmögenheten genast öfvergå på en aflägsen släkting. Edgar
skref emellertid, att han rådfört sig med sina juridiska biträden,
och att de voro af den meningen, att denna klausul på intet vis
berörde hans rätt att disponera öfver den inkomst, han hade af
egendomarna, och han föreslog, att vi skulle dela den lika sins emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
