Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ond, när han förlorade, och aldrig drack, då han spelade, hade han
intet skäl att frukta mannen, och Symonds hade alltid varit höflig
och vänlig mot honom och sagt, att det hos honom fanns något,
som behagade honom, något, som skilde honom från den simpla
hopen. En eftermiddag strax efter Bills återkomst kom han emot
honom.
»Ar det sant allt det här, som de prata om dig, Bill?», frågade
Symonds.
»Ja, så mycket är sant, att de lyste efter mig, och att jag reste
ned till Frisko för att där fråga mig för. Men naturligtvis är allt
det där, de prata om värdet, bara nonsens. Det är ett familjegods,
som skulle hafva tillfallit mig för längesedan, om jag ej hoppat öfver
skaklorna. Men jag skulle få både besväret och utgiften att resa
öfver till England för att bevisa, att jag är den rätte, och det ville
jag ej göra för tio gånger mer.»
»Kom, skola vi dricka ett glas champagne, Bill. Min egen
historia är mycket lik din. Jag skulle vara ägare till en bra
egendom i gamla England, om jag icke hade varit en svirare.»
»Det är för tidigt att dricka,» sade Will; »om jag skulle dricka,
får det endast vara en grogg.»
»Som du vill. Kan jag vara dig till någon nytta, så låt mig
veta det. Det kostar mycket att resa hem till England, och så framt
du skulle behöfva en tusen dollar, skulle jag kunna låna dig dem.
Jag har haft tur dessa sista tre månader. Du förstår, det vore
ju blott en affär, och du kunde betala mig ett par hundra för lånet.
Det är icke värdt att låta en god sak gå förlorad af brist på medel.»
»Tack skall du ha, Symonds. Men jag har 110g till resan, om
den blir af. I alla fall är jag dig tacksam för ditt anbud.»
»Affär blott och bart,» sade den andre liknöjdt, »för sådant
beliöf-ver man ej tacka. Om du ändrar tanke, låt mig veta det, och kom i
håg, att jag är skyldig dig en grogg nästa gång vi råkas på krogen.»
Spelaren gick. Will Tunstall såg efter honom, litet förvånad
öfver hans anbud. »Det är en välvillig handling», tänkte han, »att
erbjuda penningar, ty om jag reste till England, hade han ju ingen
annan nytta däraf, än att han finge ränta på sina penningar, och
den finge han högre, om han placerade dem i ett hus i Frisko.
Han är en underlig kurre och skulle passa bättre i New York än
i Cedar Gulch.»
Spelarens dräkt öfverensstämde i sanning ej med omgifningen.
Som de flesta af hans klass var han klädd med utomordentlig nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
