Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref. Det var till följd däraf, som de nu sände honom afskrifter
af testamentet och bref vet, och de bådo honom genast återvända
hem, emedan hans närvaro erfordrades. De togo för visst, att
de skrefvo till mr William Tunstall, och att han utan svårighet
skulle kunna vid hemkomsten bevisa sin identitet.
»Jag tror, jag är tvungen att resa, gossar,» sade han sedan han
läst sin brors bref tre eller fyra gånger. »Min bror har utsett mig
till sin sons förmyndare, så jag måste nog fara öfver; men icke
stannar jag, efter hvad jag tror. Jag ämnar, som jag sade, taga
omkring tusen pund och afstå resten. Det vore en slät figur jag
skulle göra som stor godsägare där hemma. Nej, här han I mitt
ord därpå, jag är tillbaka om sex månader på sin höjd. Jag skall
skaffa en medförmyndare åt gossen: kyrkoherden i församlingen
eller någon annan mer lämplig att uppfostra honom än jag. När
han blir sjutton eller aderton år, skall jag föra honom ut på resor
under ett par år; kanhända föra honom hit på ett ryck. Men det
är långt dit. Jag önskar, att jag sluppe resa, men jag ser ej, hur
det skulle gå till.»
»Visst måste du resa, Bill, det är din oafvisliga skyldighet. Vi
handla icke mycket af plikt här i guldgräfvarlägren, och det skall
blifva roligt att se någon göra det, han ej tycker om, därför att
det är rätt. Vi skola sakna dig naturligtvis — sakna dig
mycket. Men alltid får man förlora vänner och ingenstädes så mycket
som här, ty en stor procent sopas bort af superi, sjukdom och kulor.
Vi skola glädja oss, om du kommer tillbaka; men kommer du ej,
så veta vi, att det är, emedan du ej kan. Omständigheterna blifva
emellanåt människan öfvermäktiga.»
Arbetet fortsattes till slutet af veckan, och när den sista
gyttje-pannan blifvit vaskad, delade kompanjonerna behållningen. Hvarje
veckas inkomst hade skickats med veckans post till banken i
Sakramento, ty röfverier voro icke ovanliga, och de, som voro försiktiga,
behöllo hos sig endast så mycket guldsand, som fordrades för de
närmaste behofven. Sedan de tillagt sista veckans guldsand och
guldklimpar till det belopp, på hvilket de hade bankens kvitto,
funno de, att sedan de betalat alla utgifter, två hundra femtio uns
guld återstod dem.
»Icke så illa, doktor,» sade William Tunstall. »Min andel är
tillräcklig att skaffa mig tillbaka till England.»
»Ja, förutsatt att du icke förlorar alltsammans på någon
spelhåla i Sakramento eller San Francisko,» sade doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
