Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädt i en matt guldfärgad klädning, rikt besatt med dyrbara svarta
spetsar, förklarade man henne förtjusande. Hennes man var ansedd
som en heder för grefskapet. Alla hade väntat, att han, efter sin
långa bortovaro, skulle återvända obildad och tölpig, men tvärtom
var hans sätt lugnt och artigt. Emellertid var han, till följd af att
han ej jagade, mindre populär bland de käcka godsherrarna än bland
deras fruar.
När sommaren kom, fick William Tunstall några nöjen efter
sin smak. Om det var en brottning någonstädes i grefskapet eller
i Westmoreland, var han närvarande, och han bevistade regelbundet
alla kapplöpningar i norra England. Han ingick ej vad. Till en
sportälskande granne, som alltid var färdig med en tiopundsnot vid
hvar kapplöpning, sade han: »Jag ingår vad, när chancerna äro
lika på båda hållen, eller när jag kan mäta min skicklighet med
en annans; men vid kappridten riskerar man sina penningar till
dem, som veta mer än man själf. Jag tycker om att vara med,
därför att det är spännande och därför att det vid de fiesta dylika
tillfällen blir spel på kvällen. I Mexiko och Kalifornien’ spela
alla människor mer eller mindre. Det är ett af de få sätt man
där har att gifva ut penningar, och jag tycker om att få mig ett
parti då och då.» Följden häraf var att mr Tunstall sällan var
hemma på sommaren.
När Hugh kom hem, sade hans tant: »Jag har talat med far-
bror om dig, och han tänker ej resa i år. Han har fått intresse
för kapplöpningar. Det är ju naturligtvis tråkigt för honom här,
sedan han i så många år fört ett verksamt lif, och jag är glad, att
han funnit något, som intresserar honom.»
»Är det icke enformigt för er, tant?»
»Jag är van att vara ensam, Hugh. I länder, där hvar och en
måste förtjäna sitt uppehälle, kunna icke kvinnor vänta att få hafva
sina män hos sig. De kunna vara borta en månad i sänder uppe
bland bergen eller i grufvorna eller på jakt ute på slätterna. Jag
är van därvid. Men jag ämnade tala om dig. Litet ombyte skulle
förnöja mig, och dn och jag kunna resa, hvart vi behaga. Icke
utomlands förstås, som förlidet år, men till något ställe vid kusten,
och du kan själf välja hvilket. Vi behöfva ju ej ens stanna på ett
ställe, utan kunna besöka tre eller fyra. Jag har nyligen fått några
böcker, som handla om dem, och för min del tror jag Devonshire
vore behagligast. Där tyckes det finnas en mängd vackra badorter,
och klimatet där är mildare’än i städerna på östra kusten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
