Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sitt upp», sade formannen. »Vi skola köra fort, till dess vi
komma till kullarna. Så, nu äro vi i ordning. Framåt!»
Han smällde med piskan, och djuren satte af i traf; snart föllo
de in i galopp. Vägen var ingenting annat än ett hjulspår öfver
fälten, och Hugh höll sig fast i sätet, väntande hvart ögonblick att
blifva afkastad. Hjulspåren voro djupa, och Hugh tyckte, det vax
ett underverk, att vagnen icke stjälpte och sprang i stycken, såsom
hjulen först gingo ned på ena sidan och sedan på den andra, och så
som hela vagnen brakade och knakade af skakningen. Då de åkt
tre mil, saktade djuren farten till Hughs omätliga lättnad.
»Det är deras lilla lek», sade förmannen. »De veta, att de ej
mera i dag få tillfälle att taga sig en galoppad, och därför passa
de på, där vägen är bra.»
»Kallar ni det här en bra väg?» frågade Hugh förvånad.
»Visst gör jag det. Det är ju jämn mark och intet vattendrag
att passera. Ni kanske tycker, att det skulle vara en slät och pla
nerad spårväg?»
Hugh skyndade sig att säga, att han ej hyste dylika
öfver-drifna föreställningar.
»Den här vägen är ingenstädes verkligt dålig», fortsatte
formannen, »det vill säga icke för att vara en bergväg. Jag vill icke
säga, att det ej finns några svåra ställen, men de äro ingenting i
i jämförelse med andra vägar, där jag kört spann.»
Djuren hade nu fallit in i skridt, ehuru, så vidt Hugh kunde
se, vägen ej var värre nu än hitintills.
»De hämta anden», sade formannen och tände sin pipa. »De
ha nu fått ha sin egen vilja en stund och bereda sig till
dagsarbe-tet. De veta lika bra som jag själf, hvad som förestår dem. Gör
du ej det, Pete?»
Den tilltalade mulåsnan spetsade] det ena af Åsina långa öron
och vände litet på hufvudet.
»Det är vackra mulåsnor», sade Hugh.
»Större kan man få se, men Pete och Bob äro rara djur.»
»Aro de bättre än hästar?»
»Bättre än hästar? Jo, det kan ni lita på. Jag skulle hellre
vilja hafva ett par mulåsnor än tre par hästar. Hvad styft arbete
vidkommer och uthållighet och styrka, är det ingen jämförelse
mellan en mulåsna och en häst. De här två mulåsnorna äro värda
två gånger så mycket som det bästa par hästar, som kan finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
