Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med kulgevär har jag aldrig försökt, men jag skjuter rätt
bra med hagelbössa.»
»Du kommer att lära dig snart», sade Royce; »den, som kan
skjuta så som du med revolver, kan bestämdt blifva mycket
skicklig med bössan.»
De första fyra månaderna ströfvade Hugh och hans kamrat
öfver slätterna, och Hugh njöt af lifvet i fulla drag. De hade styrt
kosa i sydöstlig riktning, ty vintern var i annalkande, då de gåfvo
sig i väg, och som kölden ofta är bister i norra Texas, ställde de sin
färd mot mexikanska gränsen, där de fingo glädja sig åt härligt väder.
De funno öfverflöd på villebråd och kunde hafva skjutit otaliga
hjortar, om de haft afsättning för dem; nu kunde de endast
använda dem till egen föda. Hjordar af vilda hästar voro emellanåt
synliga, och i lugna dalar hände det, att de träffade på halfvild
boskap, som sprungit bort från aflägsna boskapsgårdar. Det var
nytt för Hugh att efter eget behag få ströfva fritt; ibland tillbragte
de ett par veckor utan att se någon mänsklig varelse; ibland
stannade de öfver natten vid en lägereld, uppgjord af ett sällskap
cowboys; ibland bivackerade de med någon kringflackande jägare som
de själfva eller med någon boskapsherde, som var ute för att leta
bortsprungna kreatur. Under denna tid hade deras utgifter varit
så godt som inga, då utlägg endast behöft göras för mjöl, te och
socker, hvilka varor de äfven stundom erhöllo i utbyte för villebråd.
Hugh hade lärt sig kasta lasson med stor skicklighet äfven från
hästryggen, ty i detsamma han kom ut på slätterna, hade han börjat
öfva sig därmed. Första gången han pröfvat sin förmåga på sin
kamrat, höll han på att förorsaka denne ett häftigt fall af hästen,
om icke Bill hållit in sitt djur i samma ögonblick, som repet föll
öfver axlarna; ty Prins, som Hugh kallade sin häst, var inöfvad
till detta arbete. Med detsamma lasson kastades, stannade han och
tog stöd med framsträckta framben för att möta stöten, och det var
endast Bills påpasslighet, som räddade honom från att komma ur
sadeln.
»Blixt och dunder!» skrek Bill. »Tänker du bryta nacken af
mig, Hugh?»
»Det var icke mitt fel», protesterade Hugh. »Prins höll på att
^ kasta af mig; jag blef fullkomligt öfverrumplad af det spratt, han
spelade mig.»
»Vi borde hafva tänkt på att han var inöfvad till detta slags
arbete», sade Bill. »Det var ju naturligt, att han skulle vara det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
