Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande dag liknade den första, med undantag af att de vid
uppstigningen på en höjd sågo en liten hjord med hjortar på
omkring åttio alnars afstånd. Innan Hugh hann tänka, hade Broncho
Harry dragit sin revolver, och i det samma hjortarna gjorde ett
språng, fyrade han af. En af dem flög högt upp i luften, sprang
femtio alnar och stupade därpå. De andra flydde i vildaste fart.
»Det var ett skickligt skott», sade Hugh, »jag skulle ej ens ,
tänkt på att skjuta på ett så aflägset föremål.»
v »Ah, de här Colt-revolvrarna gå långt», sade Harry. »Jag har
sett en mah M^va skjuten med en sådan på mer än tre hundra
alnars afstånd; mö!*? sådant skott anser jag dock vara en
lyckträff. Men den är icke^nijeket till skytt, som ej på hundra alnars
afstånd kan fälla en hjort fyua gånger på fem.»
Broncho Harry red franiN^l den fällda hjorten och steg af
hästen. Därpå lyfte han upp sm jaktbyte och lade det bak på
sadeln. »Jag är icke någon synnerlig vän af hjortstek,» sade han,
»men det blir en liten omväxling med oxköttet.»
»Jag tillstår, att jag föredrar oxkött.», sade Hugh, »i synnerhet
efter att ha lefvat på vildt i nära tre månaders tid.»
»Björnstek är med det bästa man kan få här på trakten», sade
Harry. Det är nog litet segt, men det har fin smak. Om vi hafva
tur med oss, skola vi väl få några stycken där uppe i bergen.
Men för öfrigt är nästan allting ätbart; jag lej le en gång på
skaller-ormar en hel månads tid, och jag kan försäkra, att det ej är någon
så dålig föda.»
»Finns det godt om skallerormar på slätterna?»
»Mycket», sade Harry; »men mest finner man dem i bergen;
de tycka om att ligga och masa sig på klipporna i solen.»
»Blifva människor ofta dödade af dem?»
»Bevare oss, visst icke! Infödingarna äro rädda för dem,
emedan de ofta gå barfota; men ormarna kunna ej stinga genom våra
tjocka stöflar. Enda faran är, när man ligger på marken. De äro
förtjusta i värme, och om man slagit läger i deras närhet, bruka
de krypa ned till elden, och ibland får man dem i sin filt.»
»Deras bett är väl dödande», förmodar jag.
»Icke om man sköter det på rätta sättet. Om man blir
biten, skall man genast med en knif bortskära ett stycke kring
bettet, lägga färsk spillning på och binda hårdt omkring. Har man
något starkt till hands, bör man hälla på litet däraf med detsamma
och dricka så mycket man förmår; men saken är den, ser ni, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
