- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
101

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIONDE KAPITLET.

Kreatursmärkning.

3r hvar dag, som gick, svällde hjordarna ut allt mer, och
vid andra månadens slut började man draga sig mot
den allmänna samlingsplatsen. Hugh hade snart börjat
deltaga i nattvakten och fann detta förtjusande. Han
och Broncho Harry arbetade ofta tillsammans. Första vakten
föredrogs i allmänhet, emedan man fick sofva efter den; men å
andra sidan var arbetet då hårdare och besvärligare än under de
följande vakterna. Boskapen var ännu på fötter, när vakten tog
sin början, och när de två cow-boys, som skulle vakta den,
kommit fram, började de rida åt motsatt håll i en krets omkring den
En stund fortsatte kreaturen att beta, men småningom lade de sig
ned och slutligen voro endast en fem, sex stycken ännu på benen.
Vid denna tid var emellertid det minsta buller tillräckligt att jaga
upp dem igen, och vallarne fingo då börja sitt arbete på nytt.

Då natten var mörk, litade dessa mer på hästens syn än på
sin egen. Hästarna brukade då af egen drift lämna den tätt packade
kretsen och sätta af ut att mota in de kreatur, som begifvit sig utom
den. Slutligen, efter ett par timmar, kunde gossarne glädja sig åt,
att deras verk var fullbordadt. Men i ett nu hände det, att ett af
djuren rusade upp, måhända uppskrämdt* af någon nyfiken kanin,
som kommit för att undersöka, hvad som var å färde, och flytt, då
en af cow-boys närmat sig. Med ett högt frustande följde då hela
hjorden exemplet. Efter en stund hände det att den lade sig igen,
lugnad af vallarnes sång, hvilka alltid från det de inträdde i
vakt-göring forsatte att sjunga hela tiden, så fram t de ej trakterade
något biåsinstrument.

En annan gång kunde en allmän oro bemäktiga sig hjorden.
Då de kreatur, som voro ytterst, funno det omöjligt att lämna hopen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free