- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
106

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvar ha vi hästarna, Pete?»

»Där borta», sade negern och pekade på en hästhop ute på
slätten. »Unge Nat se efter dem.»

»Då är det så godt vi rida dit ut med dessa också, gossar»,
sade Broncho Harry vänd till kamraterna. »Det är ej lönt vi tjudra
dem här, ty vi komma sannolikt ej att behöfva dem.»

»Jag skall rida ut med dem», föreslog Hugh. Sadlar och
betsel togos af, och Hugh dref ut dem till den andra hopen på
slätten.

»Nå hur står det till med dig, Nat?» frågade han en gosse på
femton år, som låg på marken, med hästens tygel kring armen.

»Tack bra», svarade gossen; »jag har varit här en vecka nu
och blifvit utledsen vid det här görat: att bara ligga på marken.»

»Du borde gå i skolan, pojke», sade Hugh skrattande.

»Ja, det skulle jag lika gärna göra som ligga här», sade gossen.
Det blir stiligt, när jag en gång blir cow-boy, men det här är icke
något skojigt.»

Sedan Hugh nämnt namnen på dem, han haft med sig, sade
gossen:

»Broncho Harry skäms icke för sig, men de andra är det
ingenting med.»

»Det borde du säga dem», sade Hugh leende.

»Det skulle jag också göra, om jag funne det lämpligt»,
svarade gossen i förargad ton. »Tro icke jag är rädd för dem!»

»Jag vet, att du är en mycket farlig karl, Nat», sade Hugh
med låtsadt allvar, »men jag hoppas, du ej kommer att göra dem
något.»

»Nej, inte, om de låta mig vara i fred, men någon
närgångenhet ämnar jag ej tåla.»

Hugh hade sadlat af Prins och gick nu tillbaka till lägret med
sadeln på hufvudet och tyglarna i handen. Han nickade åt gossen
till afsked. Prins sprang till de andra fyra hästarna, hvilka börjat
beta på något afstånd från de öfriga. Snart kommo några af dessa
öfver till nykomlingarna, och sedan de frustat några tag, igenkände
de dem uppenbarligen som gamla vänner från hufvudstationen.
Efter detta tillätos Prins och hans kamrater sälla sig till dem.

Det’ fanns många gossar som Nat ute på slätterna, till största
delen sådana, som rymt från sina hem och nu utbildades till
cowboys. De användas att valla hästarna om dagen — en
sysselsättning, som hvarken fordrar skicklighet eller uppmärksamhet. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free