Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ridande in i den lilla fredliga byn Puserey och utan minsta
anledning börjat anfalla dess invånare. Sedan de dödat fyra och sårat
åtta, galopperade de bort, innan invånarne hunno efter sina vapen
att försvara sig med. ’En belöning af femhundra dollar var uttast
för deras gripande. Det var lögn, men Baltimore och jag
öfverenskommo att hålla saken hemlig, ty blef det tal om den, kunde rykten
tränga fram till någon af halfblodsmexikanerna kring stationen; och
när vi så en vacker dag komme in i någon by, kunde vi råka bli
tillfångatagna.»
»Ja, just på det sättet är det vi cow-boys få ett dåligt namn
om oss», sade Broncho Harry med ovilja. Artikeln trycks af i en
mängd tidningar, och folk, som ej känner till rätta förhållandet, säger:
De där cow-boys äro då ett riktigt pack, som borde utrotas.’ Så är
det alltid, när det uppstår en sammandrabbning mellan oss och
mexikanerna. De afgifva sin berättelse därom, och vi säga aldrig
ordet, och ingen bryr sig om att vederlägga lögnerna; det finns folk,
det vet jag, som tror, att vi icke äro en bit bättre än indianer, ja.
kanske värre ändå, och att vi rida omkring och skjuta ihjäl
människor för nöjes skull. Alla banditer och hästtjufvar och dåliga
karlar kring nybyggena kläda sig också likt oss, hvarför hvart mord,
de begå, hvar häststöld, hvar plundring, de göra sig skyldiga till,
skyllas på cow-boys, då däremot sanna förhållandet är, att för
hvar och en sådan skurk, som sheriffen får tag i och låter hänga,
är det tjugu vi rensa bort.»
Det hördes ett tillfredsstäldt: »Bra taladt, Broncho!» kring
elden. Den orättvisa, som tillfogades deras rykte, var en öm punkt
för gossarna.
»Vet du livad, Broncho», sade Hugh, »då jag en dag gifver
mig af härifrån — ty som du vet, har jag icke kommit hit för att
stanna — skall jag försöka skrifva en sannfärdig skildring öfver er
och edra bedrifter, så att folk må se, att frågan har två sidor.»
»Heder och tack, Hugh!» ropade Långe Tom; »och sjung då ut
riktigt! Det är minsann icke roligt, då man om vintern, när arbetet
här afstannar, kommer till nybyggena, att märka hur folk ser på en,
som vore man något vildt djur, som endast passar tillfälle att
försätta hela staden i oro. Jag har sett kvinnor rycka till sig sina
barn och rusa in, då jag kommit, som vore jag ett riktigt odjur,
som ämnade skjuta af min sexpiping på dem för nöjes skull.»
»Ja, jag måste bekänna», sade Hugh, »att jag i M’Kinney
hörde historier om cow-boys, som kommit ridande in i staden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
