Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugh hade ej bytt häst i byn. Broncho Harry hade sagt
honom, att de sannolikt ej komme att färdas många timmar första
aftonen, och han visste, att Prins, som sprungit ledig sista tiden,
väl kunde stå ut därmed, hvarför han föredrog att rida honom, då
han förstod, att på en sådan expedition hans snabbhet vore af
största nytta.
En hastig ridt om tio mil förde dem till ingången af canon.
Denna, som var mycket vid i början, afsmalnade inåt till ett mellan
tio och tjugu fot bredt pass med lodräta klippor på båda sidorna.
Det framgick tydligt af den glatta ytan, att under regntiden en
väldig ström, som fyllde canon med trettio till fyrtio fots djupt vatten,
här forsade fram; men nu var den alldeles uttorkad, och långa
stycken kunde de rida raskt framåt. Här och där hade likväl
klippstycken fallit ned ofvanifrån, och på sådana ställen måste de stiga
af och låta hästarna på egen hand klättra öfver stenarna, så godt de
kunde. På dessa platser utvisade ripor i stenen, hvarest den trupp, de
förföljde, gått fram dagen förut.
Denna canon var omkring en mil lång, och den dal, i hvilken
den mynnade ut, låg några hundra fot högre än den, de nyss lämnat.
I detsamma de kommo ut ur passet, läto de hästarna fatta galopp,
då spåret efter indiantruppen var mycket tydligt framför dem. Då
de kommo djupare in bland bergen, blef sceneriet mycket vildt.
Bergen voro beklädda med skog; stora klippmassor tornade sig upp
öfver dalen, och stenblock lågo hindrande på deras väg. På några
ställen tog spåret af från dalbottnen och slingrade sig uppför sidorna
af bergen samt ledde emellanåt ut på klippafsatserna öfver bråddjup
och under branter. Ifriga som de voro att komma framåt, måste de
till fots färdas långa stycken, enär en stor del af hästarna, som
till-bragt sitt lif blott och bart på slätterna, voro rädda och oroliga på
denna för dem obekanta mark. Det erfordrades både lock och
smekningar att få dem öfver passen.
De fortsatte sin ridt till sent på eftermiddagen och gjorde då
halt. Nästa dags färd var af alldeles samma slag. De voro nu
högt uppe i bergen, och Steve sade dem, att de voro nära
bergskedjans högsta ås.
»Det är bäst vi stanna här», sade Rutherford vid tretiden på
eftermiddagen, då de kommo till en liten ström. »Vi få ej trötta
nt djuren; de hafva haft styft arbete allaredan i dag.»
»Vi hafva kommit rödskinnen närmare, Steve», sade Broncho
Harry. »Spåren äro nu färskare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
