- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
160

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken jämt och regelbundet ned till den dal, ur hvilken kullarna reste
sig på ett afstånd af sex mil.

»Jo, nu få vi att göra, det är då visst», sade Steve bistert.
»Där komma de från båda hållen; det var just det, jag fruktade.»

»Ett utrop af något, som liknade skräck, hördes från flere
munnar, ty två skaror indianer blefvo synliga, en på hvardera sidan,
och båda hade liksom de själfva höjderna till mål. Den skara,
som kom från vänster, kunde vara en mil aflägsen från dem, men
hade ett betydligt försprång. Den från höger föreföll att vara
dubbelt så långt bort och hade liksom de själfva just börjat rida utför
den långa sluttningen.

»Vi skola hinna om truppen till höger», sade Broncho Harry,
men den andra skall säkerligen afskära vägen för oss.»

»Det är sannolikt, Harry», sade Steve lugnt. »Men en lycka
i olyckan är, att denna senare ej är mer än fyrtio eller femtio man
stark, medan truppen på högra sidan är två gånger så manstark.
Hade denna varit den första, hade det varit ute med oss. Riden ej
för fort, gossar! Vi kunna ej komma om truppen till vänster, men
det är ingen fara för den till höger. Hållen samma takt som nu,
och hören på, hvad vi hafva att göra! Vi måste hålla tillsammans
och hafva kvinnorna i midten, ty vi skola rätt igenom indianhopen.
De nio af er, som hafva bössor, skolen hålla er närmast flickorna.
I samma ögonblick, vi lyckats komma igenom, riden I rakt fram
till foten af kullen med dem. Emedan jag och ingen annan känner
till hvar stigen börjar, måste jag följa med er. Då I kommen fram,
hoppen I genast af hästarna, fatten posto mot klipporna och gifven
eld på indianerna. Broncho med de öfriga gör ögonblickligt front
mot dem. Hejda dem en minut blott, det är nog! Därpå riden I
fram under skydd af våra bössor.»

Indianerna sågo, att det stod i deras förmåga att afskära de
hvite från kullarna, och de redo ej längre i carriére, såsom först
när de blefvo synliga, utan saktade fart. De kunde, om de ville,
börja striden på något afstånd från höjderna, men de hade ingen
anledning att göra det. De sågo den större truppen, som kom
från andra sidan och föredrogo att uppskjuta sammandrabbningen
så länge som möjligt, för att deras vänner då skulle vara nära till
hands. Steve märkte med tillfredsställelse, att de ej försökte rida
förbi hans trupp.

»De dårarna», sade han till Broncho Harry, »de skola icke
hinna målet mer än ett par hundra fot före oss och ej få tid att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free