Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen rakt utsträckt kan nog litet hvar, men att med båda händerna
hålla i en bössa och sikta, under det hästen är i rörelse, är begrip
-ligtvis ingen lätt sak. Om rödskinnen skyndat sig och hoppat af
samt stödt sina bössor mot sadlarna, tror jag, att de kunnat skjuta
ner hälften af oss, innan vi hunnit fram. Ja, Steve, ni och
kvinnorna och de flesta af oss andra kunna så gärna gå upp på toppen,
men Broncho och jag och två, tre till af gossarna skola stanna här
nere och se efter hästarna. Lightning, du kan gärna stanna här
nere med ett par andra karlar med bössor, och gifva dem en vink
att hålla sig på afstånd, så att de ej ge sig till att skjuta på de
andra, under det de gå upp till toppen.»
Men indianerna visade ej några tecken till att ämna oroa dem
för närvarande. De visste, att deras fiender sköto längre och
siktade säkrare än de själfva. De hade redan gjort allvarsamma
förluster och voro ingalunda hågade att göra något brådstörtadt. De
visste äfven, att de ej behöfde frukta för att flyktingarne skulle göra
något försök att undkomma. Efter att hafva rådplägat, drogo de
längre bort på slätten, och en kort stund därefter syntes rök
uppstiga från fiere håll.
»Det finns ingen anledning att dröja här nere längre», sade
Långe Tom. »Indianerna veta mycket väl, att de ej kunna intaga
denna plats, åtminstone ej utan en förlust af hundra man, och det
är ej rödskinns sed att spilla sina lif, i synnerhet då de veta, att
de endast behöfva vänta för att ernå alldeles detsamma utan strid.
Därför gå vi upp.»
Tre fjärdedelar af vägen upp till toppen var jämförelsevis lätt.
Det tycktes, som hade i förgångna tider antingen klippan vittrat
sönder på denna sida och sålunda en långsträckt sluttning blifvit
bildad, eller att vatten och stormar kastat upp en bank mot den.
Kullens höjd öfver dalen kunde vara omkring tre hundra fot, och
sluttningen var bevuxen med träd och buskar, till dess den helt tvärt
afslutade framför en klippmur femtio fot från toppen. Endast på ett
ställe var denna mur genombruten af en klyfta, omkring tre fot bred
på botten och lutande som ett hustak. Bottnen hade genom
århundradens regn blifvit affilad och slät, och Hugh måste kasta bössan
på ryggen och fatta tag i ojämnheterna i klippan på ena eller andra
sidan för att kunna komma uppför. När han nådde toppen, fann
han, att kullens öfversta del var nästan alldeles flat, ett par hundra
alnar lång och lika bred. Den var täckt af gräs, och flere träd, af
hvilka några voro ofantligt stora, växte här och där på denna slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
