Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kommer ej att se så bra ut, min flicka», sade han till sin
dotter, som brast i tårar vid åsynen af hans sår; »men jag var
ju ej någon o vanligt vacker karl förut heller, och så tänker jag
mig ju ej ut på friarfärd igen. Indianerna ha vi emellertid gif vit
en läxa, som de böra minnas».
När handskakningar och lyckönskningar voro öfver, höll
kaptenen rådplägning med Steve och några cow-boys angående
lämpligheten af att fullfölja segern och angripa indianerna hemma i
deras byar.
»Jag skulle ej anse mig berättigad att göra detta», sade officern,
»så vidt jag ej vore fullt säker på framgång. Kommendanten på
fästningen gaf mig order att undsätta detta sällskap, och det har
jag gjort, men han sade ingenting om, att vi skulle inlåta oss i ett
ordnadt fälttåg mot indianerna».
»Jag skulle ej. göra det, kapten», sade Steve. »Jag anser, att
de ej haft hälften af sina krigare här i dag, nej icke fjärdedelen,
ty de beräkna att kunna sätta i fält tusen stridbara män. En annan
sak är den, att de cow-boys, som nu äro med oss, alla äro upptagna
vid boskapsgårdarna, och ehuru de villigt följde med för att rädda
kvinnorna och gifva rödskinnen betaldt för mord och brand i vårt
nybygge, förmodar jag de önska gifva sig af tillbaka till sitt arbete
nu. Men äfven med dem äro vi ej nog många för den styrka,
rödskinnen kunna draga i hop; så att, om ni vill taga ett råd af mig,
kapten, bör ni ej förlora en minut, ty man kan icke veta, huru
fort de kunna vara öfver oss igen».
»Ni har rätt» sade officern, »det skulle vara dårskap att dröja
här. Jag förmodar I ären alla redo att gifva er af».
»Det tror jag visst», sade Steve. »Hästarna hafva redan blifvit
nedförda från kullen».
Officern gaf nu order att man skulle sitta upp.
Under det detta samtal fördes, hade Hugh, som varit upptagen
med att gifva Prins ett godt mål af den säd, soldaterna medfört åt
sina hästar, märkt att en af kavalleristernas blickar voro riktade
på honom.
»Nej, se ’Luscombe!» utropade han; »hvilken kunde ha tänkt
att få se dig här?»
»Tyckte jag icke, att det måste vara du, Hugh», sade den
tilltalade, då de tryckte hvarandras händer, »men du har blifvit så
förändrad och lagt ut så väldigt på dessa aderton månader,
.sedan vi skildes, att jag verkligen tvekade ett ögonblick. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
