Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försiktiga», sade Royce. »Ni har fyrtio vagnar och två man per
vagn det gör åttio.»
»Ja», sade anföraren, »och om vi medräkna kockar och andra,
äro vi väl nära hundra man, och hvar och en är väpnad med
en bössa.»
»Det är ingen obetydlig styrka», sade Royce, »och då I därtill
hafven fördelen att strida i skydd af vagnarna, tror jag ej, att
rödskinnen skola våga anfalla er.»
Resan tog sex veckor och var ytterst mödosam. Både ved
och vatten funnos sparsamt på slätten, och på sina ställen var gräset
så knappt, att kreaturen för sitt uppehälle nästan uteslutande voro
hänvisade til de här och där förekommande buskarna. Hugh och
Royce hade mest dagligen lyckats från sina jaktutflykter medföra
ett par hjortar, men i den karga natur, som härskade i den trakt,
genom hvilken de nu senast färdades, var det mycket ondt om
villebråd.
De redo därför tillsammans med karavanen och hjälpte den,
så mycket de kunde. Vagnarna, som voro mycket stora, drogos af*
tolf mulåsnor eller oxar, och då de skulle öfver den djupa sanden,
var det understundom nödvändigt att spänna två vagnars dragare
för en. Ej ens då lyckades det alltid att få fram vagnen, utan
måste de ridande fästa sina rep vid hjulekrarna och sålunda draga
upp vagnen ur de gropar, i hvilka den sjunkit ned.
»Jag skulle hellre utstå faran af en strid med indianer än göra
denna förskräckliga resa», sade Hugh sista dagen till Royce. »Hettan
är helt enkelt fasansfull, och jag tycker jag skulle vilja dricka ur
ett ämbar vatten.»
»I kväll får du så mycket vatten, du kan önska, Hugh. Rio
Pecos är en stor flod. Jag tror, djuren vädra den redan. Se hur
ifrigt de draga! Körsvennerna klatscha med piskorna och skrika
som vanligt, men dragarne bjuda till det mesta, de förmå, det
förutan. Vi ha varit lyckliga med, att vi hvarken haft
»sand-stormar eller något annat, som vållat dröjsmål eller villat bort rätta
stråten för oss. Vi äro öfver det värsta af resan nu; utom
Guada-lupe-passet är det just inga svårigheter mellan Pecos och El Paso.
Då vi väl hunnit dit, ha vi att följa Rio Grande ända fram till
Santa Eé.»
Fram mot aftonen ökade djuren sin takt till traf, och deras
hängande tungor och blodsprängda ögon vittnade om huru de ledo.
En timme före solnedgången utbrusto männen i ett rop, då de, sedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
