- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
223

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nu skola vi äta vår middag», sade doktorn, »och öfverfägga
om hvad som är att göra. Vi äro nu omkring en half mil från
slutet af dalen, och därifrån fram till huset är det också en half
mil. Hvad skola vi nu göra? Skola vi begifva oss dit fram alla
tillsammans eller skall blott en af oss gå?»

Hugh var tyst. De andra förstodo saken bättre än han.

»Naturligtvis bara en», sade Sim Howlett. »De andra kunna
hålla sig på något af stånd för att vara till hands att bistå honom,
om han blir förföljd; men det vore att spilla människolif i onödan
om flere ginge fram. »Nåväl, doktor, du eller jag?»

»Hvarför det?» frågade Hugh. »Jag är färdig, och det vet
jag,« att Bill också är. Så mycket mer bör det bli jag, som går,
då denna sak är min mer än eder. I kännen ju icke de unga
damerna.»

»Det har ett skäl emot sig, Lightning», sade Sim. »Hvad ni
säger, är nog sant, och om det kommer an på att springa, kan ni
lägga beneii på ryggen bra mycket fortare än doktorn och jag, men
detta är ej af någon egentlig nytta i mörkret. Man behöfver
snarare krypa och smyga än springa. Men skälet hvarför icke ni,
utan doktorn eller jag måste gå, är att ni ej talar mexikanska.
Det är ej antagligt, att de unga damerna komma att vara synliga
ute på verandan, och man kan ej heller gå och titta in genom hvart
fönster, till dess man kommer till det rätta. Man måste lyssna och
på den vägen komma underfund med, om de äro där, och i
lyckligaste fall, i hvilket rum de äro inneslutna. Nu inser ni själf, att
en af oss två måste gå.»

»Jag skall gå, Sim», sade doktorn lugnt. »Jag kan gå så lätt
som en katt, har ej hälften så stor kropp att gömma som du och
är slug, under det du är stark, och detta är ett fall, då list är af
mer nytta än styrka. Sålunda är det öfverenskommet, att jag går;
men du kan gärna låta mig låna din sexpiping, ty jag kan komma
att behöfva tolf skott.»

»Det vore sorgligt för mex’ikanerna, om du använde dem alla,
doktor», sade Sim Howlett och räckte doktorn sin revolver. »Nog
ville jag hällre gå själf, men jag vet, att då du en gång satt dig
något i sinnet, tjänar det till ingenting att hålla på och gräla.

»Rätt så», sade doktorn och stack pistolen i bältet. »Vi ha
just tid att röka en pipa, innan jag ger mig åstad. Solen gick ned
för nära en half timme sedan, och månen hinner ej upp öfver ber-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free