- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
234

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon ginge förbi, han ej skulle märka dem. Hugh tog plats strax
invid vägen, och en timme senare anlände don Ramon och hans
son. Hästarna leddes genast fram, hvarpå de sutto upp oeh redo
bort med Juan som vägvisare i téten.

De redo i rask traf, ty kloekan ett skulle de möta militären
på utsatt plats. De kommo en kvart före den bestämda tiden, och
tio minuter efteråt hörde de hästtramp. Doktorn red i spetsen, och
han gjorde halt, när han kom fram till den lilla gruppen.

»Har allt gått bra, Lightning?» frågade han.

»Förträffligt, så vidt vi veta.»

»Detta är löjtnant Mason, som kommenderar soldaterna», sade
doktorn, då en herre red fram. »Löjtnant Mason, detta är don
Ramon Perales.»

»Ni är punktlig, senor», sade officern. »Jag har ordres att
ställa mig och mitt folk helt och hållet till ert förfogande. Jag tror
det är bäst vi taga oss en halftimmes rast, innan vi rida vidare.
Vi ha ridit fort, men I måtten ridit ännu fortare, då, efter hvad er
vägvisare sagt mig, I ej lämnaden El Paso förrän klockan åtta; jag
förmodar vi ha ett godt stycke för oss att rida i natt!»

»Tjugu mil», sade doktorn. »Det är bra, om månen hinner
upp litet högre, ty vi komma att behöfva allt hans ljus. Det gör
oss intet afbräck att rasta en timme och äta vår kvällsvard, under
det hästarna få sin ration för natten.»

Under denna rast hade doktorn ett långt samtal med Juan, som
var från denna trakt och kände till den väl. När de sedan stego
till häst igen, togo de af in på en sido väg, i stället för att rida
genom byn.

Tre timmar senare vore de djupt inne mellan bergen och
rastade då åter, sedan de tagit af från den väg, de förut följt, och
ridit in i en hålväg. Sadelgjordarna lossades, och hästarna fingo
beta. Männen svepte in sig i sina kappor och filtar och voro snart
insomnade, sedan en skiltvakt blifvit utställd vid ingången till
hålvägen. Klockan tio voro alla på fötter igen. Eldar tändes, och
frukosten blef tillagad. Sedan följde de smala bergstigar ända till
klockan tu på eftermiddagen, vid hvilken tid de hunno fram till
den dal, från hvilken den lilla truppen förut utgått för att komma
till skogen i närheten af hålvägen. I skymningen sutto de åter
upp och redo fram till skogen. Vid skogsbrynet mötte dem Sim
Howlett och Royce.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free