Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han fått hela förmögenheten. Han brukade skaffa de värsta
hästar, han kunde komma öfver, åt mig att rida på, och jag påminner
mig nu, att, då vi voro i Schweiz tillsammans, ville han föra mig
upp på alpvandringar, hvilket min tant emellertid ej tillät. Vidare
erbjöd han sig att lära mig skjuta med pistol, men det blef, af någon
anledning, ej af, utan tant själf lärde mig det i stället. Det var
nog hon, som hindrade saken. När jag nu tänker på allting, är
jag säker på, att hans af sikt var, att på något sätt röja mig ur
vägen, men att hon lyckades rädda mitt lif. Det var ofta trätor
dem emellan, men hon tycktes ej vara rädd för honom. Hon hade
visst någon hållhake på honom.»
»Nåväl», sade Sim efter en stunds tystnad, »jag tror, att denna
upptäckt räddat doktorns lif. Han hade satt sig in i, att han gjort
upp sin räkning med lifvet, och han bjöd ej till att bli bättre. Men
nu är han upptänd af if ver att komma den där skurken på spåren.
Om han varit en blodhund, hade han ej kunnat jaga ifrigare efter
honom än han gjort. Han fick den idéen i sitt hufvud, att det
var hans sak att döda honom, och när doktorn får en idé, fullföljer
han den.»
»Ja, doktorn är en märkvärdig människa», sade Hugh, »och
utan honom hade vi aldrig gjort denna upptäckt. Jag är riktigt
glad. Naturligtvis är jag ledsen öfver, att min farbror blifvit
mördad, men som jag aldrig sett honom, berör denna underrättelse
mig ej så djupt; men jag är glad öfver, att den där mannen, som
jag hatade, som misshandlade sin hustru och använde all sin tid
på kapplöpningar och spel, icke är min farbror och ej har rätt till
den egendom, som under så många år tillhört vår familj. Jag
önskar emellertid innerligt, att denna själsspänning ej må förorsaka
doktorn något men.»
»Jag är öfvertygad om att den skall göra honom godt», sade
Sim förtröstansfullt; »det var egendomligt att se en man som såg
döende ut, kvickna till så där, men sådant har alltid hans sätt
varit: lugn som en kvinna för det mesta, men uppflammande när
han kände, att det var någon stor oförrätt, som han ansåg för sin
plikt att hämnas. Jag kan berätta er nu, hvad jag vet af hans
lefnadsöden. Nu, då han vet, att ni är English Bills brorson, skall
han ej misstycka, att ni får det höra. Nåväl, hans historia är icke
mycket utomordentlig. Det finns hundra, som lidit detsamma, med
den skillnaden blott, att det ej verkade på samma sätt på dem som
på doktorn.
Hen ty, Hödskinn och Cowboys. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
