Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig Julius’ darrande förväntan då han vigdes vid
mig där och hans dödligt besvikna gamla ansikte
nyss. Och strax innan vi dök in i det Sporreholmska
godsets glesnande skogar, där jag farit på slädparti
i min ungdom, skymtade den vita slottsfasaden och
jag kastade en försiktig slängkyss upp mot de tre
fönstren i mansardvåningen där Kristian bodde.
Nu kunde jag äntligen ta upp hans brev. Det var
det tjockaste brev jag nånsin fått från honom, men
så hade han också mycket att skriva om. De tre
första sidorna upptogs av hans lycka över att i
slottsarkivet ha kommit på en hittills okänd
brevsamling, författad av en viss Agneta Sporre. Det
var inte den Agneta Sporre som frälst slottet från
fiender med hjälp av lut och beck, hon hade haft
annat att göra än skriva brev, det visste ju jag som
uppträtt i hennes skepnad vid en fest i
flickskolan i Åköping. Det flög för mig ett minne av
hur underligt det varit då skolföreståndarinnan
berättat för mig att jag var av samma blod, och hur
lätt det gått att spela Agnetas roll sedan jag fått
veta att min far var en Sporre fast han inte velat
kännas vid mig offentligt. Den Agneta som
Kristian upptäckt var en empiredam som varit gift med
en fransk diplomat och kunde kasta ett visst nytt
ljus över greve Mörners förhandlingar i
tronföljdsfrågan med den förste Bernadotte. "Hon har en
betagande stil", skrev Kristian, "det är verkligen något
mystiskt med er Agnetor av släkten Sporre, ni får
mig alla förälskade i er..."
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
