Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du någon växel? frågade Ethel bakom
mig. Fru Hallberg ber att få ta upp det vi är
skyldiga Hallberg för vedbärning och huggning. Han
fördes till Serafen i morse och är utan medvetande.
Sen satte vi oss till bords igen men ingen av oss
hade någon aptit. Jag kunde inte ens äta upp vad
som fanns kvar på tallriken av min lille skyddsling
kaninen, Ethel åt visserligen upp, men vägrade att
ta mer, hon var antagligen ledsen över stackars
Hallberg, ty han var oss verkligen en kär vän. Jag
försökte trösta henne med att en sådan konstitution
nog skulle gå igenom en lunginflammation. Då sa
hon att det var något annat också, varpå hon tog
mig vid handen, ledde mig in i mitt rum och frågade
om jag inte kunde upptäcka någon förändring där.
Då först såg jag att där låg en ny röd matta på det
kala golvet och förstod att jag trampat ut och in
på en julklapp av Ethel utan att märka det.
Det underliga var att i samma sekund insåg jag
också vad det var som så hastigt förvandlat Julius
till is vid medlingen. Det var att jag vridit på
handleden för att kunna se på armbandsuret, när prästen
föreslog att de skulle ge mig tid att betänka mig. På
denna lilla rörelse hade Julius förstått som
sanningen var, att hans ädelmodiga anbud bara var
något som tog upp min dyrbara tid. Och ur detta
begrep jag hur jag just nu burit mig åt även mot
Ethel! Skamsen lade jag mig på knä vid hennes fot
och strök mattans lena ludd med handen.
— O, Ethel, Ethel, sa jag, vad du är underbart
3. —
\V ä gne r, Hemlighetsfull.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
