Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ethel var mycket förbehållsam om sin semester,
men den hade gjort henne gott, det syntes. Hon
liknade mest av allt en stålfjäder på väg att resa sig,
och i tysthet klandrade jag henne för att hon
antagligen lagt Tuff bakom sig i en anteckningsbok.
Och så kom nyheten om centralmakternas
sammanbrott. Vi kände marken darra under våra fötter,
ty hela världen råkade i uppståndelse. Ethel gick
verkligen i höjden med klang som en fjäder och
hennes jubel var extatiskt som Londons eller Roms. Då
hon inte kunde ruska glädje i mig utan jag förblev
mörk och dyster och olycksvarslande som Berlin,
förklarade hon mig oförmögen till objektivt omdöme
om någonting. Därför att det var män som nu gjort
slut på kriget, var jag inte glad över freden — det
var ju sjukligt helt enkelt. Varpå jag anklagade
henne för att inte kunna fatta vad inbördeskrig,
fläcktyfus och bottenrekord i hopplöshet ville säga.
— Nej, gudskelov för det! svarade Ethel, och sen
talade vi inte politik med varandra förrän den dag
då det började dåna i rättens krater och den
fyrtio-gradiga skalan föll i riksdagen.
Då var hon så lycklig att hon måste ringa mig
från riksdagen.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
