Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tydligen skrämt upp Ellen Key för de följder
som hennes läror kunde få om man inte förstod att
bära friheten. Det föreföll då, den första och enda
gång jag träffade henne, som om hon medan vi drack
Luciakaffe i en nordisk eftermiddags mörker och
kyla var medveten om att där satt unga flickor Över
hela världen och höll mellan gula, vita eller svarta
händer en bok om kärleken av Ellen Key. Och sen
gick de ut, om det var morgon, förmiddag eller
midnatt allteftersom, i torktid eller regntid, scirrocco
eller monsun, under palmer eller gummiträd och
mötte sina öden. Redan då sju, åtta år före sin död
tycktes Ellen Key redan ha nått den form av
odödlig fortvaro som var den enda hon tillerkände
människan. Från henne själv utgick knappast några
starka impulser mer och de vågor hon rört upp i sin
närmaste närhet, de hade lagt sig, men rörelserna
fortplantade sig i oändlighet ut i periferien genom
tid och rum. Än några år kunde hon mottaga
tillbakaverkningar av de rörelser som en gång tänts av
hennes levande kraftcentrum, undra, glädjas, oroas
och kanske vara en aning stolt över dem, men någon
makt över dem hade hon ej, inte mer än om hon
redan vore död. Och hade hon på grund av bittra
erfarenheter om människorna velat ändra sig på
någon punkt, skulle hon möta en oövervinnelig makt
i sitt forna jag.
När jag kom ut i köket för att fylla på
kaffepannan frågade mig Hallberg hurdan den där Ellen
Key var.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
