Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redig sjukdom, för då måste de behandla er
hyggligt. Och är det något, så finns jag ju alltid att träffa
även efter mottagningstiden.
Detta lät ytterst hemlighetsfullt och spännande.
Alla slags möjligheter flög genom min hjärna. En
av dem var att Kristian i sin hjälplöshet kallat på
mig för att jag skulle hjälpa honom mot några
hemska läkare som ville hålla honom kvar mot hans
vilja. Han hade visserligen skrivit motsatsen men
kanske läste de hans brev!
När vi kom fram var det så mörkt att jag bara
kunde ana mig till Angelsdorfs läge. Åt ena hållet
avskärmades himlen av en tung fjällrygg, åt det
andra var ett bråddjup, ur vilket hördes det dova,
oavbrutna ljudet av vatten som rinner under ett
täcke av is.
Doktor Möllerbach virvlades bort av sina barn,
jag kom in i en mottagningsbyrå och uppgav mig
där som patient under inflytande av hennes
hemlighetsfulla råd. Därmed hakades jag in i en i varje
detalj fastställd procedur, precis som Kristian en
gång, tänkte jag. Jag fick i handen ett kuvert med
formulär som jag skulle fylla i. En uniformerad
karl ledsagade mig till en liten villa fem minuter
från administrationsbyggnaden. I den villan togs jag
emot av en överstäderska som lät mig förstå att nu
skulle jag vara trött efter resan och vila samt intaga
en lätt måltid på mitt rum.
Alen jag ville inte vara trött efter resan, jag ville
träffa Kristian som var så nära. Jag vågade dock
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
