Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolutionerande tanke däri, som kanske skulle
förstås tusen år för sent.
Kathleen hade förstått den och tagit upp den
redan nu.
Hörsammar ni Guds kallelse? frågade hon och
svarade själv: Ja, jag hör den sång ni sjunger medan
ni kommer till undsättning, kommer från hemmen,
fabrikerna, skolorna och fälten. Edra nakna hjärtan
sjunger denna natt sin gemensamma nationalsång!
Jag ryckte till vid uttrycket: nakna hjärtan, ty det
var ju nakna hjärtan jag själv hade sett. Men när
Jane Addams fått del av min förvåning, sa hon att
det ju blott var helt naturligt att vi sett samma
verklighet på var sin sida om ljusgården denna natt.
(Nästa dag på mötet, när Kathleen skulle tala
över detta tema började hon sjunga i stället. Den
tokiga människan sände en fågeldrill ut över
auditoriet för att låta det förstå att undsättning var på
väg. Liksom den skotska tjänstflickan i den hotade
garnisonen i Lucknow under Stora upproret i Indien
varit ensam om att känna igen
undsättningsregementets säckpipor, så var nu Kathleen i den privilegierade
situationen att kunna lova oss räddning.)
Därnäst kom Möllerbach, och trots felstavningarna
i hennes engelska gjorde hennes handstil ett nästan
kungligt intryck. Jag tyckte den rest på sig sedan
hon fick det där stormaktskomplexet.
Vi har inte vågat tro på våra egna krafter, ty
forntid och nutid tycktes förneka dem. Men kvinnornas
väldiga historia som ligger bakom det man kallat
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
