- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jämte flottorna /
148

(1867-1868) [MARC] Author: Harald Oscar Prytz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

uppgifves ej, dock begrofvos 40 ryssar på valplatsen;
många af de stupade hade dessutom hunnit bortföras in-
nan återtåget. Bland regementets officerare utmärkte sig
denna dag kapten Nisbeth. Sedan konungen fått under-
rättelse om att Savolaxbrigaden dragit sig undan, öfver-
gaf han sin plan och återvände med större delen af sina
trupper till lägret vid öfvergångsstället, hvarifrån han ett
ar dagar sednare marscherade, örst till Viala by och den 2
uli vidare mot Fredrikshamn, med arméen formerad på
3 kolonner. Olthoffs bataljon hörde till den, som gene-
rallöjtnant Siegroth kommenderade och hvilken marsche-
rade direkt på Likala under ständig skärmytsling med
fiendens lätta trupper; den deltog äfven derstädes i träff-
ningen den 3 Juli. Jernfeltz bataljon hade under det-
ta tåg i sin ordning blifvit qvarlemnad vid Werela,
hvarifrån den sedermera drogs tillbaka mot Kauvola by.
Här samlades den 13 åtskilliga trupper under befäl
af generalmajor Kaulbars. Följande dag uppbröt den-
ne till Uttismalm på vägen till Dawidstad och derefter
till Kaipiais, der han den 15 påträffade fienden i en
stark position med flere batterier. Ryssarne öppnade ge-
nast elden och striden börjades innan svenskarne ännu
kommit i ordning. Under träffningens lopp försökte fien-
den kringgå svenska högra flygeln, men möttes af öst-
göta bataljon tillika med en annan och blef tillbakadrif-
ven. Då Kaulbars ej erhöll ett väntadt understöd och
då han insåg att han med sina uttröttade trupper ingen-
ting kunde vinna, gaf han, sedan striden varat flere tim-
mar, mot aftonen befallning om reträtt. Svenskarne dro-
go sig nu, förföljde af fienden, först till Uttismalm och
erifrån till Kauvola, dit trupperna anlände den 16 på
morgonen. Östgöta och Elfsborgs bataljoner hade, till-
följe af sina stora förluster, blifvit sammanslagne till en
enda, hvilken utgjorde, omvexlande med helsingarne, ef-
tertruppen. Major Jernfeltz sårades under striden, och
bland dem som dessutom utmärkte sig, nämndes kapten
Nisbeth. Kaulbars erhöll kort efter underrättelse om att
fienden, som fått betydlig förstärkning, närmade sig, hvar-
före han den 18 på morgonen gick vidare öfver bron
vid Werelä, samt slog läger på andra sidan elfven, men
då ryssarne gjorde anstalter att följa efter, drog si
Kaulbars, som blifvit beordrad att bortsända en del a
sina tupper, ytterligare tillbaka till Ummeljocki (på: vä-
gen till Anjala). Ändtligen ankom konungen med huf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hisvnoarme/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free