- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jämte flottorna /
263

(1867-1868) [MARC] Author: Harald Oscar Prytz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

stånd. Ett sällsynt exempel på motsatsen är att Colberg
höll sig i 5 månader. Svenskarne innehade vid konun-
gens död 130 fasta platser i Tyskland.

Fältbefästningar användes redan i Preussen och seder-
mera ’mycket af konungen, äfvensom af hans efterföl-
Jare, samt blefvo af stor vigt vid krigsföretagen. Man
torde erinra sig det märkvärdiga befästade lägret vid
Werben (Juli—Augusti 1631), hvilket Tilly förgäfves bjöd
till att anfalla och framför hvilket han förlorade öfver
6000 man, likasom det vidtberömda lägret vid Nurnberg
(från den 22 Juni 1632), i hvilket Gustaf Adolf under
2’/2 månaders tid trotsade Wallensteins öfverlägsna här-
styrka, tills förstärkningar hunnit ankomma, och hvilket
läger lika mycket gaf prof på konungens snille, som på
ingeniörofficerarnes utmärkta duglighet, samt truppens vana
och färdighet med sådana arbeten. Broslagningen och
öfvergången af Lech, vid hvilket tillfälle Tilly stupade
den 5 April 1632, är äfven en framstående händelse un-
der denna epok. Åtskilliga ganska märkliga belägringar
under 30-åriga krigets fortgång kunde visserligen ännu
förtjena att nämnas, om ej derigenom skulle förorsakas
större vidlyftighet än hvad afsedt är med detta arbete.
Jemväl på danska halfön kom fästningskriget under Tor-
stenssons inbrott (Dec. 1643) till användande, äfvensom
samtidigt i Skåne och Halland.

Örnehufvud dog år 1644 i lägret vid Malmö och ef-
terträddes år 1645 af JOHAN ANDERSSON LENNZUS, sedermera
adlad Wernsköld.

Fortifikationsstaten skiljdes nu ifrån generalens af
artilleriet befäl och kom omedelbart under konungens
eget, samt krigskollegii förvaltning, i hvilket verk Wern-
sköld ingick som medlem 1653, samtidigt med öfversten
för artilleriet (Helmfelt).

Vid denna tid uppträdde först på den militära skåde-
banan den sedermera så ryktbare Erik Dahlberg, hvil-
ken år 1647 från kammarskrifvare vid pommerska kam-
maren anställdes som konduktör af generalqvartermästa-
ren och kommendanten i Demin, sedermera fältmarskalken
Mardefelt. Han blef sedan, efter en 2-årig resa på kon-
tinenten, under sin vistelse i Rom 1656, uppmanad af
Mardefelt att afresa och presentera sig för konungen,.
. hvarföre han också infann sig i dennes lager vid Nowyd-
wor. Samma år utnämndes Dahlberg till generalqvarter-
mästarelöjtnant vid hufvudarméen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hisvnoarme/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free