Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
och följdes år 1737 af JoHAn BERnHARD WIiEDEMEYER. År
1739 fördes 650 man westerbottningar öfver till Finland
samt inqvarterades inom Åbo och Björneborgs län. Här
qvarlågo de till slutet af sommaren 1741, då de i an-
ledning af krigsförklaringen med Ryssland fingo order att
afgå till lägret vid Martila, nu Davidstad, der generalma-
Jor Wrangel fick öfvertaga befälet. Westerbottningarne,
500 man, under befäl af öfverstelöjtnant Du Rietz, med-
följde på marschen till Willmanstrand den 22 Augusti
och uppställdes till följande dags strid ungefär i midten
af svenska infanteriet. Då de finska trupperna redan efter
aflossandet af sin första salva skamligt tagit till flykten,
drogo sig westerbottningarne under ett det mest lysande
försvar tillbaka mot södermanlands- och dalbataljonerne.
Du Rietz hade straxt i början stupat och småningom föllo
äfven bataljonens öfrige officerare och större delen af un-
derbefälet, så att till sist en korporal Carlberg måste taga
befälet. På vägen fick denne se general Wrangel, som
blifvit illa sårad då han skyndade till venstra flygeln,
samt begärde af honom i truppens namn, som ännu ville
slåss, en officer, hvarpå Wrangel svarade med att upp-
draga åt Carlberg bataljonens ledning. Denne, med rege-
mentets fana i sin hand, höll sina soldater väl tillhopa
under återtåget och besvarade åt alla håll den mångdub-
belt öfverlägsna fiendens eld. General Keith, hvilken näst
fältmarskalk Lascy förde befälet öfver ryssarne, såg med
beundran den lilla skarans hjeltemodiga försvar och då
en annan fiendtlig general ville skicka 6 bataljoner för
att alldeles tillintetgöra svenskarne, förbjöd Keith detta
under yttrande "att det vore skada om så tappert folk
skulle af öfvermakten hjelplöst nedsablas.< Westerbott-
ningarne fingo sålunda i fred draga sig undan till staden,
hvilken dock samma dag intogs med storm. Det uppgifves
att svenskarne endast utgjort närmare 4000 man, under
det att ryssarne räknade öfver 10,000. De förra förlorade
mera än 1300 man döde och särade samt nära lika många
fångne, under det att fiendens förlust uppskattas till om-
kring 2400 dödskjutne eller sårade. I Oktober öfverskep-
pades ytterligare 400 man westerbottningar till Finland
och förlades till Hattula och Wånå socknar. När svenska
hären i Juni 1742 uppbröt från Kymenegård, der den
blifvit samlad, till Fredrikshamn, skickades major Frisell
med Westerbottens bataljon, 500 man, för att förstärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
