Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pan. Knappast orkade de hålla sina händer
uppsträckta, och de voro erbarmliga att se på
— smutsiga, slöa och tillintetgjorda.
Onni Kokkos ångest var i stigande, hans
hjärta skenade allt vildare i bröstet. Han
stirrade mot dörren där fångarna stego ut. Där
var både Piilonen och Hellman — skulle det
komma något mera?
Nu tumlade där fram en ny klunga — nej,
han kände ingen av dem! Så tycktes det inte
komma flera; var det slut nu? Var det
verkligen slut!
Han sprang över gården och knuffade sig
förbi några soldater fram till dörren. 1 farstun
snavade han över en död kropp, som låg med
huvudet alldeles vid tröskeln. Det var Kalle
Mäkinen. Han låg framstupa med munnen mitt
i en blodpöl, som om han druckit ur den. Och
han grinade illa som hade det varit brännvin,
hans ansikte såg ut alldeles som den morgonen
på ribacken. Det var säkert han som hade
skjutit parlamentären.
— Är de alla ute nu? ropade en röst
någon-städes. Och en annan röst svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
