- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
175

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var det som höll oss oppe? Drömmen var det,
den stackars stora drömmen! Vi hade ett folk
bakom oss, vi var folkets samlade tanke, dess

förkroppsligade vilja i gevär–––-jo så trodde

vi. Så kom den ryska revolutionen, och vi kräktes
när vi läste de första tidningarna hemifrån.
Helsingfors står och bockar för Petersburg och
tackar och kysser på handen och håller
middagar för befriarna -— fy satan. Vi märker med
ens att vi inte alls hade något folk bakom oss.
Vi var inte längre någon tanke, vi var bara ett
genant hugskott. Och besvärliga var vi
dessutom som alla gamla synder — moder Suomi
visste inte hur perkele hon skulle manövrera oss
in under kjolarna igen ... Nåja, det kom
småningom sämre tider för det såkallade
fosterlandet och bättre för oss. Vi fick ett halvt folk
bakom oss, och det är ju vackert så. Men det
var ett halvt folk i nöd, och då duger man ju nog
som räddare. Det hurrades och gräts på
stranden när vi kom, men jag känner till den där
saken. Man kan gråta de heligaste fosterländska
glädjetårar, så man själv märker hur det blir
högt i bröstet, och ändå kan den egentliga inne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjonnikokk/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free