- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
184

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det märkte vi först efteråt. Vi tömde åtskilligt
för Pallada och tyskarna och höll många
fosterländska tal. Vi hade ännu inte tänt de kulörta
lyktorna och hunnit in på svinaktigheterna, då
vi märker en motorbåt som kommer puttrande
utmed stranden och lägger til! vid bryggan. Den
bar rysk marinflagg i aktern, och vi beredde oss
på att uppträda som hjältar.

Men det var ingenting farligt. En ensam
marinsoldat hoppar i land och lyfter varsamt ur
båten ett grått bylte, som sedan visade sig vara
en pensionerad rysk amiral. Det var på den
tiden, han var verkligen snäll mot gubben. Där
står de rådvilla på bryggan en stund, och
amiralen pekar med en darrande hand utåt sjön,
hit och dit. Så kommer han stultande vid
soldatens arm, långsamt, långsamt oppför
sandgången. Nedanför verandan stannar han och
gör honnör. Åtti år var han bestämt, och jag
har aldrig sett något så grått och hjälplöst, men
på samma gång vördnadsbjudande. — Ha
herrarna sett min son? frågar han sakta på franska
och tyska, — mina herrar måste ursäkta mig,
jag menar hans lik ... Och han pekar ner mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjonnikokk/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free