Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Samhälls-utopi och om utopism i allmänhet - Tre svenska samhällsutopier och En svensk äktenskapsutopi - Philippinien—Petrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnesbörder? För pänningar. Varför störtas otaliga
människohopar i avgrunden? Är icke det även ofta för pänningar,
för obarmhärtighet och för girighet skull ...”
“Där ingen rättvisa är, där äro inga ämbetsmän. Där
finnas allenast blodiglar och våldsvärkare, allenast rövare,
som utan billighet iklätt sig de dyra namnen av domare,
föreståndare och styresmän ... Olyckligt det folk, där lagen
är gjord till en sköka, som dagligen kränkes genom nedrigas
vrånghet och ondska ... Där trampas rätten, där tryckes
dygden och äran blir lika fal med sanningen och billigheten . ..
För att rikta några vissa, för att underhålla deras överflöd
och yppighet, hörer man större delen i landet sucka.
Fattigdom och en allmän nöd, som förföljer och plågar de
arbetande, ser ingen lindring. De rika äro de enda, som skola ännu
mera riktas. Stor sak fast hundrade ärliga försmäkta, allenast
några få mäktiga icke förlora i deras olagliga och oskäliga
vinning ... Man synes genom en sådan gudlös författning vilja
göra alla ringare invånare till slavar under de rikare och
mäktigare. De äro det ock i själva värket, då de ej leva utan på
dessas nåd. En oerhörd dyrhet trycker landet, de arbetande
svälta och leva i elände endast för att göda några trevna
lättingar. Dessa bliva väldiga, de underhållas, de födas, de
riktas, jag vet icke varför, om ej för det de vilja göra samhället
den äran att vara till. En allmän feghet har gjutit en olycklig
köld i folkets hjärtan. De som värkligen lida nöd töras icke
öppna deras munnar. Men om de mäktige, som hava både
hjärta och styrka att köpa orättvisa, sakna någon minskning
uti deras oskäliga inkomster, så höres en röst, som kan
förskräcka världen. Om tidens olycka stillas och allmänna
eländet börjar allenast så mycket försvinna att den fattige
arbetaren kan täcka sin låga boning, där han tillförne varit
ett rof för ovädren, så frukta våldsvärkarna att hopen skall
bliva för mäktig. När en fattig genom sin svett och möda
vunnit utväg att allenast lyfta huvudet ur det stoft vari han
legat nertrampad, så måste han ånyo kuvas. Brödet, den
uslas enda uppehälle, måste göras dyrt, dyrt endast för
honom; för honom, som skall köpa det av den förmögne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
