Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Patriotismen under debatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En enstaka varelse, en varelse, stadd utan förbindelse
med andra, är svag- och värnlös. Varför ingår han då i
samfund, om ej för att få en ökning i sin styrka; ett hägn
för sina rättigheter; ett befrämjande för det fria bruket av
sina förmögenheter? Sådan är hans fordran. Han förbinder
sig att offra sin tanke och sin möda, att i nödfall blottställa
sitt liv för andra och gemensamt med andra. Men det sker
ej egentligen för deras skull; det sker för hans egen; det
sker därför att han på samma gång gör dessa uppoffringar
för sig själv och att alla förbundna göra desamma för
honom.
När man i den frasen kärlek till fäderneslandet nämner
ordet fäderneslandet, menar man alltså ej nödvändigt det
land, där man är född eller uppfostrad eller där ens förfäder
levat, lyst och gagnat eller deras ben vila. Det kan vara
detta land man älskar, men då är det ock där man njuter
eller förväntar den sällhet, vartill man såsom
samfundsvarelse är berättigad. Utan njutningen och utan hoppet
därav är det ej sitt födelseland man älskar. Det är blott
de få individer där, som utgöra ens anhöriga, vänner,
välgörare; det är de få ställen, vilkas åsyn eller åtanka bibringa
hågkomster efter barnaålderns lyckliga eller ynglingaålderns
obekymrade dagar. Jag ville våga allt till försvar av den
inskränkta jordrymd, där vart steg jag gör påminner mig
om min första oskulds och min sällhets stunder; av den
begravningsplats, där — ej mina förfäder, likgiltiga i fall de
varit oförtjänta — men mina föräldrar, dem jag själv älskat,
vila; av de ömma anhöriga och vänner, som danat eller
vårdat mig; av de välgörare, vilkas armar lyftat mig ur
nöden, vilkas lyckligare villkor lättat mina; av den maka,
vars omsorger bidragit till mitt välstånd och min sinnesfrid,
vars dygder framlockat eller bekraftigat mina, vars trohet
delat lika villigt mina vidriga som mina glada öden...
Men omgives denna jordrymd av en omätlig sträcka, där
jag ej upptäcker något kärt för min syn eller mitt minne,
icke något lockande för min inbillning, icke ens någon hugnande
förmodan om andras sällhet; går jag utom denna lilla krets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
