Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Federalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Federationen är enligt Kleen, vars egna ord vi i det
följande begagna, naturligare än helstaten, som bevisas redan
därav att samhällena uppstått ur smärre samhällen[1].
Huruvida mänskligheten någonsin blir en enda och enhetlig stat,
en världsstat, beror därav huruvida hon någonsin får så
många och viktiga intressen gemensamma att dessa behärska
de nationella intressena. Göra de det icke, så förbli de
nationella stater, även om de skulle förena sig i ett
universellt förbund. Men redan nu är mänskligheten högsta
mellanfolkliga rättssubjekt, emedan det gives en
mänsklighetsrätt, som behärskar folkens rätt. Och redan nu existerar
ett världssamhälle i den systematiskt ordnade lagsamling,
som gemensamt för alla nationer reglerar en stat och ständigt
växande mängd av väsentliga kulturmål[2].
Frågan om världssamhället blir alltså en fråga om
världsintressena, huruvida det finnes eller kommer att finnas
världsintressen, vilka sammanbinda alla civiliserade stater
och nationer till en universell samfällighet... Sådana
världsintressen finnas redan nu. Och de tilltaga oupphörligt i vikt
och mängd till den grad att man därav måste sluta till en
likaledes i innerlighet tilltagande universell samhällskropps
slutliga bildande för deras skull[3]. Redan nu bilda alla
civiliserade stater och nationer en värklig världsstat i vissa
avseenden, reglerad icke blott naturligt genom intressenas
värkliga identitet, men dessutom positivt genom formliga
världstraktater, antagna vid världskongresser och bindande
för alla. Oupphörligt ansluta sig därtill allt flera stater, i den
mån allt flera vinnas för världsodlingen. Och desslikes
utsträckas själva överenskommelserna och ökas både till
antal och innehåll, i det att allt flera mål och ärenden göras
till föremål för universella avtal och sålunda bli världslagar.
Fortgår denha dubbla rörelse på samma sätt, så är det icke
blott tänkbart, men svårligen underkastat tvivel att slutligen
alla nationer på jorden vinnas för civilisationens välgärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
