Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Huru Quiding bör läsas och förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det själviska sinnelaget skall försvinna, ty
människan är i sanning skapad för sin egen skull”
(III: 66) utan även att “gott och ont, dygd och
last m. fl. dylika uttryck, vilka häntyda på det
sköna eller fula i handling och leverne äro
konventionella begrepp, föranledda av olika slags
odlingsgrad, vanor och traditioner”. (Kvartuppl.,
s. 429). “En allmän, absolut så kallad sedelära
eller moral kan icke givas”. (I: 111). Quiding
betecknar emellertid eganderättens införlivande
med ”rättssamhället” som ett “syndafall”. Men,
såsom han själv säger, menar han därmed icke
“syndafallet, varom det talas i första Mosebok”,
utan i första boken av hans Slutlikvid med Sverges
och alla nutida länders lagar. (II: 61).
Ceremoniväsendet i alla dess former: ståt,
utmärkelser, titlar, rang, uniformer och
ordensprydandet har en ofantlig makt över människors
sinnen och sålunda då även en viktig beståndsdel
av samhällspsykologin. Genom sin makt över
sinnena kan ceremoniväsendet upprätthålla för
länge sedan fallfärdiga institutioner och ges dem
sken t. o. m. av ett högre, gudomligt ursprung.
Man erinre sig blott kyrkans, enkannerligen den
katolska kyrkans insövande ceremonier och lockande
mystik; kröningsceremonierna; den militära ståten;
ordensutnämningarna som regeringarnas
ärebevisningar. “En tanke som i sig själv är fördömlig
kan, omklädd med ceremonier, vinna insteg och
göras trodd av mängden. Också begagnades för
politiska ändamål denna konst i alla tider av
överklassen, självskriven ceremonimästare; och vad
hon uträttat till uppehållande och befästande av
den yttre gudstjänsten övergår all föreställning.”
(I: 37). Prästerna blevo också mästare i
ceremonikonsten. (I: 44). Ceremonierna utgöra ävenledes
ett väsentligt medel till opinionens bildande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
